jag väljer såklart att inte säga...

En lärare på högskolan i Malmö sa till oss studenter, - Varför skulle jag vilja
använda ett ord som jag vet skulle såra någon?
I vårt jobb med barn skulle vi aldrig drömma om att kalla chokladbollar för något
annat om där står en liten färgad pojke eller flicka intill, då gäller väl det annars
med? Vi vet att det kan såra djupt och därför är valet givet.
Det är också vårt uppdrag som pedagoger att se till att ingen blir kränkt under
vår vakt och det tycker jag att vi ska praktisera när vi är lediga med.
Det handlar inte om traditioner utan om respekt för den enskilde individen.

juletid

Imorgon tidigt kanske en strumpa fyllts med godsaker och lite överraskningar. Det kan vara starten på en dag proppad med gemenskap och lustigheter. Det vankas god mat och julklappar i överflöd. Lång väntan och en försiktig tro på det övernaturligt goda. Allt kulminerar till kvällen och till sist somnar barnen lite varstans i hemmet. Kusiner bärs ut till hemvändande bilar av trötta föräldrar och strax därpå lämnar även far och morföräldrar festen. Pappa och mamma städar en aning innan de håller kväll. På juldagen vaknar barnen tidigt och då blir det lek med nya leksaker.

Ikväll går mina tankar oxå till alla barn som inte så säkert får en underbar julafton. Nu rår vi inte nämnvärt över de traditioner som förekommer hemma hos familjerna. Jag brukar inte ta med mig jobbet hem men under julen är det inte lätt att släppa just de barn som har svårt att se fram mot denna högtid. Förhoppningsvis kan de på något sett hitta något som är extra bra med julen i alla fall.

För de som behöver stöd finns fantastiska BRIS, dit kan man ringa på 116111, chatta eller mejla. Där finns diskussionsforum för de som vill läsa.

Vi ses på andra sidan jul.

ordkunskap och pyssel

Annars hände detta idag...

– Johan, i hockey när man ska börja spela visst heter det inte ”tvekning” då? säger den ena gossen.
– Nä det heter ”tekning”, svarar jag.
– Men spelarna står ju liksom och väntar som om de tvekar, säger den andre pojken.

Två bilder på några fina pyssel som det har blivit trots allt.

paket till mig

Idag kom en tös med ett paket hon slagit in själv. -Här Johan, du måste öppna det nu och god jul :)

Kolla in den tjusiga pärlplattan som fanns inuti. Vad som är extra kul är att det var jag som strök den en liten stund tidigare. 

Vi får ju lite presenter från barna, mest blir det teckningar men även andra saker de gjort på fritids. Jag uppskattar alltid deras tanke men ofta brukar jag säga att de ska tänka över om de ska ge saken till någon i deras familj istället.

julpyssel

2012 har vi valt under vecka 50-51 ställa fram ett digert bord med allehanda saker som barnen kan pyssla med. Detta föregicks av lite julkortspyssel vecka 49. Det finns stora kottar, ståltråd, färg och mycket mer. Limpistol och gott om extra limstavar som ungarna själva grejar med, ofta med småsvedda fingertoppar som resultat. Till detta har vi själva gjort några saker som kan agera inspiration, ni vet bara för att bryta isen. Efter en lite trög start tack vare snö och is förra veckan får vi se om det blir mer aktivitet dessa dagar som är kvar innan jullovet.

Vi har haft adventsjakt med barnen, fyra gånger innan jullovet får barnen utföra uppdrag som ger en gåva till gänget. Det har hittills varit att leta upp kuvert på skolan med ledtrådar som till sist blev glassfest till mellis, andra gången var det charader som belönades med bokstäver, dessa lades till ett ord som ledde till tre spel inslagna som julklappar och förra vecka skickades gruppen ut att hitta sexton saker med olika egenskaper, klara med detta blev det julklapp igen. Denna veckan är det sista jakten som kommer att sluta med att… jag får återkomma med det, vill ju inte att detta ska bli spoiler. 

när barnen får bestämma i gympasalen

Vi har rörelse i idrottshallen ett par gånger per vecka. Det är riktigt roligt för barnen och för oss som jobbar på fritidshemmet. Vi har delat upp tiden i hallen i tre delar, personalen bestämmer en lek, barnen bestämmer en lek och avslappning. Tre barn är hjälpredor varje vecka och en del av belöningen för detta är att de tillsammans får komma överens om en lek.
Allt vore väl om de ville göra de lekar vi introducerat men icke sa Nicke. Favoritleken just nu är ”vinkgömme”.

Den går till så att i salen placeras det ut gömställen och man använder även omklädningsrum och korridor, ljuset dämpas och sen ska ett barn leta efter de andra, hitta dem och säga namnet. Då ska de hittade följa tätt på den som letar, om de som följer ser någon av de andra barnen vinka så får de smita iväg och gömma sig igen.
Så långt inga bekymmer men när leken sätter igång springer alla omkring och hittas och rymmer om vartannat helt utan att följa reglerna. I det dunkla ljuset kan ingen avgöra vem som gör rätt och vem som gör fel. Det konstiga är i mitt tycke att ingen av ungarna verka bry sig huruvida allt går rätt till. Detta är helt klart inget för en pedagog som vill ha ordning och reda men barnen tycker det är jätteroligt. Personalen tröstar sig med att alla rör sig i alla fall.

Det är ju bara att finna sig i det ungarna bestämmer, mandatet är deras.

arkivbild från skolan

tider, tider och åter tider

På fritidshemmet sysslar vi mycket med pyssel, lek och en hel del spelande men det som faktiskt tar upp massivt mycket tid är just tider. Vi har 91 barn inskrivna och nästan samtliga har olika schema. Utöver att vi måste hålla reda på alla tider måste vi även ha koll på alla ändringar, det är inte ovanligt att vi har så många som 30 stycken om dagen eller fler. Det handlar om allt från extra tid, tidigare hämtning, sjukanmälningar, gå hem själv, åka med kompis hem, ta en tidigare buss hem eller en senare buss hem. Ibland ska barnen gå och sjunga eller dansa och ibland inte. Mamma, pappa, mormor, farfar, storasyster, storebror, farbror, moster är några av de möjliga personer som kan hämta barnen.

Ett system finnes. Personligen har jag ett bekymmer och det är minnet. Får jag information måste jag skriva ner den genast eller säga den högt tills jag fått den på pränt. En stor anledning till att saker kan vara svåra att komma ihåg är att man oftast blir avbruten några gånger när man ska gå från plats A till plats B.

Ibland tar jag en pappersbit och en pennstump i bakfickan när jag är ute på morgonen. När det ringer eller om någon förälder pratar med mig kan jag notera det med det bums. Ibland blir säkert föräldrarna fundersamma när jag inte lägger på luren utan högt säger -Såja, där har vi honom och nu ändrar jag tiden till senare och sätter min kråka där allra sist, så då var det klart. Tack för att du ringde, ha de gott. 

Ändå blir det fel ibland och jag har fått ringa tillbaka och fråga hur det var sagt.

Vi har mobilnummer till våra busschaufförer och telefonlistor till alla barnens föräldrar på flera ställen för att snabbt komma åt dem om t ex något barn hoppar på bussen av misstag på fel dag.

Peppar peppar ta i trä (knackar mig på skallen) så fungerar det oftast nästan utan problem förutsatt att vi är noggranna (tack till mina jobbkompisar)

Men ändå, är du en förälder som vill göra en ändring i schemat så var gärna övertydlig och fråga två gånger om allt är klart och nedskrivet, jag tänker inte ta illa upp.

öva så blir det bättre

-Du Johan, vet du att jag gillar att åka skridskor och jag är bra på det för jag har åkt mycket idag. nu ska jag åka mer så blir jag ännu bättre. (flicka sex år på bänken vid skolans isbana)
Har man greppat att övning ger färdighet när man är sex år har man fattat en bra sak.
På fritidshemmet skapar vi förutsättningar.

snö och is

Ute har det blivit en mardröm för trafikanter av allehanda slag, cyklister, bilister, lokförare och piloter har det svårt, mycket svårt.

På fritids har det blivit tidig jul, vi har en is som är 30x60 meter och snö i våra sluttningar på skolgården. Dessutom har isen belysning så barnen kan vara ute till de ska åka hem. 500 meter från skolan har vi en jättefin pulkabacke, den är lång och bred.

Nu är de barnen som i vanliga fall är svåra att få ut gärna ute, de traskar backe upp och backe ner. Härligt att leka och en timme på isen är inte ovanligt. Andra barn från byn kommer till isen och då blir det hockey och konståkning.

Ja jag vet, snart har de vant sig och tröttnat men just nu är det fantastiskt.

En flicka från Thailand som nyligen kommit till Sverige mötte mig i måndags med ett stort leende, hon hade aldrig sett snö tidigare. - Johan! Min första snö!