när barnen får bestämma i gympasalen

Vi har rörelse i idrottshallen ett par gånger per vecka. Det är riktigt roligt för barnen och för oss som jobbar på fritidshemmet. Vi har delat upp tiden i hallen i tre delar, personalen bestämmer en lek, barnen bestämmer en lek och avslappning. Tre barn är hjälpredor varje vecka och en del av belöningen för detta är att de tillsammans får komma överens om en lek.
Allt vore väl om de ville göra de lekar vi introducerat men icke sa Nicke. Favoritleken just nu är ”vinkgömme”.

Den går till så att i salen placeras det ut gömställen och man använder även omklädningsrum och korridor, ljuset dämpas och sen ska ett barn leta efter de andra, hitta dem och säga namnet. Då ska de hittade följa tätt på den som letar, om de som följer ser någon av de andra barnen vinka så får de smita iväg och gömma sig igen.
Så långt inga bekymmer men när leken sätter igång springer alla omkring och hittas och rymmer om vartannat helt utan att följa reglerna. I det dunkla ljuset kan ingen avgöra vem som gör rätt och vem som gör fel. Det konstiga är i mitt tycke att ingen av ungarna verka bry sig huruvida allt går rätt till. Detta är helt klart inget för en pedagog som vill ha ordning och reda men barnen tycker det är jätteroligt. Personalen tröstar sig med att alla rör sig i alla fall.

Det är ju bara att finna sig i det ungarna bestämmer, mandatet är deras.

arkivbild från skolan