rastaktiviteter

Kan det bli det nya för oss fritidspedagoger att dryga ut våra tjänster med? Nu verkar det ligga i tiden att vi ska aktivera barnen på rasterna och jag tror visserligen att vi är bäst lämpade att göra det oxå. Jag tvivlar dock på om det kommer att innebära att samarbetet mellan skolans och fritidshemmets verksamheter blir bättre. Hjälp mig här, ska vi jobba och samarbeta med klasserna i arbetslagen på förmiddagarna eller inte. Ska vi ha hand om rasterna blir det troligtvis inte något annat i skolan. För åtskilliga år sedan stod en kollega i personalrummet och tittade ut över skolgården genom fönstret och sa - Vi skulle ha en sån där fritidspersonal som tog hand om ungarna på rasten. Den gången kände jag mig nedvärderad, varför kunde inte lärarna själva ta hand om sina elever på rasterna?
Nu är jag villrådig, är detta bra för oss? Jag vet att det blir bra för eleverna och jag ser vilka fantastiska saker rastaktivisterna gör ute i landet. I min kommun jobbar fritidspedagogerna 75% på fritids, många av oss behöver arbeta full tid och det kan bli knepigt att få ihop en heltidstjänst med
rasttjänstgöring. Vi pratar en del om samlad skoldag där fritidspedagogiken/fritidshemmet får eget utrymme insprängt i skoldagen, kan rastaktiviteterna bli en väckarklocka för rektorer och kollegor att börja uppskatta de värden vi står för? Om några veckor kommer vi antagligen igång med någon sorts rastverksamhet så jag får återkomma med utvärdering.

leka i klätterställningen

Sol å frys heter den populära leken och här är två historier om detta. En bra och en inte så bra.
Ett problem med denna leken är att ingen vill vara den som tar eftersom det är jättejobbigt att springa i sanden runt ställningen och jaga barnen som blir ständigt befriade av andra barn. Häromdagen upptäckte jag att de i kapprummet diskuterade vem som skulle ta men det ovanliga var att de ville ta. När de kom ut kollade jag leken och mycket riktigt, det var flera som ville. Snart såg jag ett armband som bytte arm då och då. Det var så att den som var tagare fick ha ett väldigt fint blingigt armband på sig. Smart av barnen att lösa problemet så.
Del två av detta inlägg är tråkigare. I onsdags leker de på klätterställningen och en del på den är en stång man ska glida ner för. En tös tappade greppet och landade illa på foten/benet och vi fick ringa efter mamman. De körde vidare till vårdcentralen. Igår fick vi veta att hon fått en fraktur och inte kan komma tillbaka på två veckor och är gipsad i sex veckor. Det händer inte ofta att olyckorna är allvarliga, två frakturer på femton år på vår skola. När olyckan är framme blir man rejält skakad. Ingen vill se att barn skadas och gränsdragningarna är svåra angående hur intensiva lekar ska vara. Det är viktigt att barnen testar sina fysiska gränser med för att lära känna sina kroppar och utvecklas, kanske vi får överleva ett benbrott då och då.