ett kallt hjärta

Häromdagen presenterade en av töserna ett vintrigt hantverk. Det tyckte jag var fint och jag berömde hennes arbete, då gav hon mig det. Jag kunde inte ta med det hem så vi hittade en undanskymd speciell plats till det istället så det skulle hålla så länge som möjligt. Även ett kallt hjärta kan visst värma.

dåliga vinnare och dåliga förlorare

Vi har såklart dem på fritids, de som rubriken handlar om. Kaxiga vinnare och sura förlorare och ingen av dem är speciellt roliga att ha med på plan oavsett sport. Inte sällan är det samma personer som har båda egenskaperna. Idag var det bandy ute på asfalten. När jag kommer blir det lite ojämna lag men med en vuxen i varje, de i mitt lag får utdelning på alla anfall och hejar fram sig själva som riktiga hjältar och motståndarna blir stöttade av sin lärare medan jag manar mina medspelare att visa ödmjukhet. Min kollega väljer efter ett tag att ändra lagen och då medvetet göra lagen en aning ojämna åt andra hållet, någon av ungarna noterar genast detta och vi säger att de får kämpa med det laget de har, så vi sätter igång spelet. Efter några minuter tar min kollega ett snack med killarna om hur det känns att vara i de olika lagen, han upplever att han inte riktigt når fram till dem med sitt resonemang. Vi spelar ändå lite till och sedan droppar motståndarna av. Vi har misslyckats fatalt. Det känns trist men vi pratar med varandra och är överens om att vi har fått lite att jobba med, "Gör om gör rätt".
När vi spelar olika lagspel har vi som mål att barnens mål är att ha roligt och att vinsten kommer i andra hand. Vi är oftast med på eller bredvid planen för att stötta dem i detta och bäst är det när de löser sånt här själv vilket är målet. Matchspel är ungefär som en rollek, alla deltagarna måste vara med på reglerna för att det ska fungera och en sån regel är att lagen ska vara någorlunda jämna. Detta får bli ett diskussionsämne på en samling, det brukar vara ett bra forum.

målarverkstad

Har jobbat  första dagen detta lovet, varit ledig måndag och tisdag för att vi hälsade på vår store son i Linköping där han går på högskolan. Det är härligt att få träffa honom lite då och då.

Imorgon ska jag ha målarverkstad med barnen och flera bord är uppdukade med färg och penslar. Jag har gjort några förslag på olika tekniker som de kan använda om de vill. Några av dem hittade jag på bloggen Skapligt enkelt, här finns det en hel del inspiration att hämta för den som vill. Det kommer att blir roligt och kreativt imorgon och jag fattar att ni är avundsjuka för att ni inte får vara med.

Lägger till tre bilder på vårblommor, ministaffli och vikmålning som våra barn gjort idag. Dessutom blev det en akrylbild med blandade färger.

kan kon va en han?

Vid mellis idag satt vi några stycken vid ett bord. Gemensamt för några av oss är att vi spelar samma dataspel om att sköta en bondgård på fritiden. Ibland snackar vi lite om hur långt vi kommit och sånt. Idag frågar jag om de givit djuren namn varpå alla barnen svarar att det har de inte gjort. Efter en stund säger en av killarna att han ska ge sina kor namn när han kommer hem, de ska heta Robert och Markus. Lite försiktigt upplyser jag honom att alla kor är tjejer och att killarna heter tjurar. Han tittar förvånat på mig och säger efter en stund -Då vet jag inte vad de ska heta!
Vi fortsatte att prata om olika djur och vad de heter och om vad barnen kallas till olika djur.
Ibland skakar mina kollegor på huvet åt mig när jag pratar dataspel med barnen men denna gången blev det också bra och jag tycker att barnen uppskattar när man talar om sådant som de har stort intresse av. Deras spelande på pc, paddor och andra handhållna enheter tar upp en stor del av deras fritid. Vi har inte speciellt mycket spelande på fritids så då får jag väl utgå från deras intresse i samtalsform åtminstone. Säg gärna emot mig fast det hjälper antagligen inte i detta fallet. Ett genuint intresse och trovärdig kunskap från mig fångar barnens uppmärksamhet och vi kan skapa djupare band än när man pratar läroplan och kunskapsmål (vilka såklart går att väva in i samtalen ändå). I helgen har jag även kollat barnprogram som min kollega introducerade som lek häromdagen. Det gäller att vi är på alerten.

dockteater

Idag lyckades vi knåpa ihop en riktigt tjusig scen till vårt handdocketema. Detta tema startar efter sportlovet. Barnen ska få rocka loss med tyg, pinnar, limpistoler, flaskor, bollar och garner för att skapa sina egna handdockor. Förhoppningsvis kan vi inspirera till flera spännande framträdanden.

en polissak och coola gubbar

Runt hörnet kommer den lille palten i hög fart. Han leker polis med några andra barn. Han riktar sitt tjänstevapen (hans utsträckta pekfinger) mot mig och säger -Jag är polis och du är boven och nu är du angripen! Med detta sprang han vidare. Där står jag och undrar vad exakt som angripit mig.

Jag behöver visa dessa fantastiska glada gubbarna som en pojke ritat och klippt ut. De gör mig glad bara jag tittar på dem.

fritidshem för alla

Jag har bestämt mig. Jag tycker härmed att alla barn på vår skola som vill kan få plats på vårt fritidshem. Alltså, nästan alla är ju redan hos oss. De barn som inte är hos oss har föräldrar/vårdnadshavare hemma av en eller annan anledning och inte är det barnets fel att ett syskon fötts eller att jobb försvunnit. På vår skola handlar det endast om sju barn totalt i klasserna F-2, det skulle kännas bra att erbjuda dem vanliga platser på fritidshemmet. De extra barnen genererar mer personal och vi får göra plats för dem. Deras schema borde vi kunna vara med och diskutera så det passar bra för både barnen och för fritidshemmet. Klart att det blir en utgift för kommunen och det kan bli svårt att få politikerna att gå med på detta. 

Fritidshemmet och förskolan är egentligen ingen kostnad för kommunen utan en förutsättning för att medborgarna ska kunna arbeta och betala skatt till densamma. Utan oss-inga skattekronor i kassan. Tänk på det, politiker!

Det känns hur som helst rätt och rättvist med fritidshem för alla. 

lapp på dörren

Idag låg temperaturen runt nollan (celsius, om montazami undrar) och vi har precis fått ett nytt snötäcke. Vi meddelar barnen att vi går till vår stora pulkabacke efter mellis och reaktionerna är lite blandade. Väl där åker vi som bara den och ett härligt snöbollskrig bryter ut. När vi tillbringat en dryg timme där går vi tillbaka. 44 barn och ingen har klagat eller gnällt under hela tiden, utom när jag råkade...
Kul är också att föräldrarna gillar det, vi sätter en lapp i entrén "vi är i backen, hämta där. Fritids", enkelt. Vi måste bli bättre på att göra detta oftare.
Förra gången vi var i backen tappade jag fritids mobil, det var bara att sticka tillbaka igen. Jag ringde från min egen och hörde hur det lät svagt i snön. Hah tänk att den funka, nu stänger jag fickorna noga när vi rullar runt i snön. Man lär så länge man leverkorv.

öppet hus

I dagarna tre har vi öppet hus och 26 barn har fått inbjudan och om andra hör talas om det så får de såklart en guidad tur de också när de kommer. Det handlar förstås om de blivande fritids och förskoleklassbarnen.
Idag kom en flicka med sin mamma och pappa för att se hur vi har det. Mamma arbetar inom barnomsorgen och vi känner varandra lite sen tidigare. Under en rundtur berättar jag hur verksamheten är uppbyggd i stora drag och presenterar lokalerna. Vi tar en tur bort till de äldre barnens klassrum och där ser flickan kamrater som gått på hennes förskola förut. De vinkar och jag ser ett leende på hennes läppar. Vi avslutar rundan och gästerna är fulla av intryck, vi tackar varandra och jag hinner precis lagom till mellis.

Det är dock inte så många som kommer, visst, flera har ju syskon hos oss och vet redan hur vi har det och någon har kanske bestämt sig för ett annat alternativ. För alla andra tycker jag det är ett finfint tillfälle att få en bild av hur barnet kommer att få det i den för barnet helt nya verksamheten. 

Inbjudan till öppet hus är starten på vår inskolning av barnen kan man säga, den följs av att vi besöker förskolan och visar vilka vi är som jobbar på fritidshemmet/skolan. 
Barnen kommer till oss några gånger för att bekanta sig med lokaler, och rutiner. Sista gången hämtas de på fritids på deras ordinarie tid.
Strax innan sommarlovet träffar vi föräldrarna på tu man hand och de får en chans att ge oss den information de känner att vi behöver för att allt ska bli så bra som möjligt, detta möte samordnar vi med förskoleklassens lärare. Vi delar då ut information till familjen och sedan förra året får de även en liten saga om hur det kan vara att komma till fritids första dagen efter sommaren. Den var uppskattad och jag har lagt ut den på lektion.se för vem som helst att använda. Här är en länk till inskolningssagan.
Vi känner att de flesta ungarna är rätt så väl förberedda när de kommer till oss efter semestern.