trashockey eller inte

På planeringen ska vi hitta på en lek till rörelsen i gympasalen. -Vi kan köra trashockey. -Ja det blir bra. Eller? I trashockey står alla barn på två rader med en uppochnedvänd bandyklubba, de har fått varsin siffra. När siffran ropas upp ska barnet försöka ta en trasa som ligger mitt emellan barnraderna över till sin egen sida. Efter lite diskuterande tar vi bort den leken. Hur tänkte vi då? Jo det är låg aktivitet och hög synlighet, med det menar vi att barnen inte får röra sig mycket utan står mest och väntar i leden. Mera är att de som ropas upp får göra grejen inför alla andra som står och tittar, då är det inte kul att vara den som förlorar. Nä, vi ska leka lekar med hög aktivitet och låg synlighet, det är viktigt för att alla ska ha roligt år efter år efter år i gympasalen. Flaggleken, kinesiska muren och skeppsbrott är bättre!

höstterminen och nya grupper

Även på fritids tycker jag att vi jobbar efter skolans terminsindelningar även om vi har elever hela året.

Nu när höstterminen drar igång står vi med nya grupper på nästan alla avdelningar i vårt avlånga land. Idag har många föräldrar frågat om allt funkat och jag har svarat att -Visst är det lite strul med tider och så men efter denna veckan har vi koll på läget igen, vi får bara hjälpas åt och vara noggranna.

Sanningen är dock den att det är inte bara scheman och nya föräldrar som är det svåra. 

Utmaningen är att få de nya eleverna att känna sig trygga i verksamheten. Vi kollar vem de sitter intill på lunchen och mellanmålet, det kan till exempel vara två syskon som vill sitta ihop. Här fick vi tänka om eftersom det äldre syskonet valde att göra allt från att bära tallriken till att smöra mackan åt sitt småsyskon. Hur förblir hen trygg utan att bli överpysslad? En vuxen mellan dem i någon dag. Vi kollar så de säkert hittar till toaletterna och om de vill låsa eller ha någon utanför. Hur var det nu? Klarade hen sig själv eller? Vi checkar så vi är tydliga med regler, all personal måste hela tiden jobba extra noga ihop för att inte ge olika besked. Vi är på rätt plats och pekar vart man ska gå och annan personal står vid nästa ställe. Någon slår sig, får ont nånstans och gråter en skvätt, någon gråter bara en skvätt för att de saknar nån eller för att det känns ovant. Det är mycket småsaker som händer hela tiden, det är spännande, utmanande och beskriver vårt jobb till stor del. Många små saker hela tiden.

½ planeringsdag

Jahapp på onsdag tar vi en halvdag till planering för terminens göre. Vi hoppas vi kan få med allt från vårens veckotema, loven, inskolningarna, föräldramöte/eller liknande, fritidshemmets dag, dramalista, gympalista, datorspelslista och att prata lite barn med vår nya personal. Det blir nog inga bekymmer eller vad tror ni? Chefen tittar antagligen in och tar en del av tiden men det får vi leva med.

Förresten så har jag en sak ur barnamun till. I förra veckan satt en av mina jobbarkompisar med barnen och tittade i en bok, då läste de om nåt datorspel med terrorister och min kollega frågade om de visste vad det sistnämnda var för nåt. Då svarade ett barn att det visste han för hans mamma jobbar med såna hela somrarna, varpå personalen fick säga att det inte riktigt stämmer för hans mamma jobbar med "turister".

tider, tider och åter tider

På fritidshemmet sysslar vi mycket med pyssel, lek och en hel del spelande men det som faktiskt tar upp massivt mycket tid är just tider. Vi har 91 barn inskrivna och nästan samtliga har olika schema. Utöver att vi måste hålla reda på alla tider måste vi även ha koll på alla ändringar, det är inte ovanligt att vi har så många som 30 stycken om dagen eller fler. Det handlar om allt från extra tid, tidigare hämtning, sjukanmälningar, gå hem själv, åka med kompis hem, ta en tidigare buss hem eller en senare buss hem. Ibland ska barnen gå och sjunga eller dansa och ibland inte. Mamma, pappa, mormor, farfar, storasyster, storebror, farbror, moster är några av de möjliga personer som kan hämta barnen.

Ett system finnes. Personligen har jag ett bekymmer och det är minnet. Får jag information måste jag skriva ner den genast eller säga den högt tills jag fått den på pränt. En stor anledning till att saker kan vara svåra att komma ihåg är att man oftast blir avbruten några gånger när man ska gå från plats A till plats B.

Ibland tar jag en pappersbit och en pennstump i bakfickan när jag är ute på morgonen. När det ringer eller om någon förälder pratar med mig kan jag notera det med det bums. Ibland blir säkert föräldrarna fundersamma när jag inte lägger på luren utan högt säger -Såja, där har vi honom och nu ändrar jag tiden till senare och sätter min kråka där allra sist, så då var det klart. Tack för att du ringde, ha de gott. 

Ändå blir det fel ibland och jag har fått ringa tillbaka och fråga hur det var sagt.

Vi har mobilnummer till våra busschaufförer och telefonlistor till alla barnens föräldrar på flera ställen för att snabbt komma åt dem om t ex något barn hoppar på bussen av misstag på fel dag.

Peppar peppar ta i trä (knackar mig på skallen) så fungerar det oftast nästan utan problem förutsatt att vi är noggranna (tack till mina jobbkompisar)

Men ändå, är du en förälder som vill göra en ändring i schemat så var gärna övertydlig och fråga två gånger om allt är klart och nedskrivet, jag tänker inte ta illa upp.

planering och försovning

Onsdag är planeringsdag för nästan hela gänget, personal för tre avdelningar stöter å blöter. Rektor tittar antagligen in för att stämma av läget.
Idag ska vi verkligen ladda upp inför julpyssel, kolla så att allt finns och checka en pärlad tomte att sätta på julkort. Sånt grejar jag med om dagarna.

När jag vaknade i morse fick jag för ett kort ögonblick för mig att det var min öppning. Sex minuter kvar till halv sju och 1.5 mil att köra, det behövs inget mattegeni för att räkna ut att det inte riktigt går. Snabbt som ögat rycker jag i frun som borde varit uppe nu och hojtar -Jag är seen, hjälp mig! Lugnt och sansat svarar hon bara att jag tagit fel på dag. Det var som... hehe... vilket träningspass hjärtat fick där då.