smaktävling

Idag hade vi smaktävling. För några år sedan blev jobbarkompisen inspirerad av ett barnprogram och nu har vi kört det som en favorit i repris på somrarna. Presentationen var på morgonen och sedan satte vi upp anmälningslappen. Efter mellis var det tid för de modiga. Vi hade då gjort en drink med sju olika ingredienser som vi körde i mixern. Utmaningen var att se hur många smaker som de kunde lista ut genom att smaka, lukta och titta på shaken. Det var femton anmälda och vi delade upp dem i nästan jämna par. Tiden startade och ungarna var mycket koncentrerade när de testade. Efteråt kunde vi se att tre lag hade tre rätt och de andra hade två eller ett.
Blandningen bestod av fil, kaviar, kakao, jordgubbssylt, rödbetor, kanel och skinka. Vi som gjorde den provade den, hade du varit modig nog att smaka?

Personal Persson i sitt esse.

Närbild på geggan innan vi mixar det till en ljusröd röra.

anställningsintervju

Imorgon är det intervju, ska jag hitta min nya förtrogne? Av nitton sökande var endast en utbildad fritidspedagog, för sorgligt, nu är ju inte ens detta nån garanti för att gnistor ska flyga och fyrverkeri uppstå. Alltså ska jag vara lite detektiv och ställa några frågor som jag har riggat till det tilltänkta offret.
En fråga lyder ~Vi är ute varje dag på fritidshemmet, mestadels på skolgården. Vad tror du att dina uppgifter kan vara då? En annan är ~Vilka är dina styrkor? Sen har jag om konflikter med barn, personal och föräldrar som kan uppstå.
Vi behöver veta hur den sökande antas uppträda i vissa situationer. Vi vill också veta om den nya kan komplettera och/eller utveckla personalgruppens kompetens. Det är synd att vi inte kan välja och vraka bland sökande men så är det, bara att gilla läget. Det ska hur som helst bli spännande och läser hon denna bloggen så kan hon ju öva in ett par bra svar innan hon kommer.

Resultatet
Det gick ju bra, sökanden fick jobbet. En hård tillvaro med mig under ett år, ett tidsbegränsat straff i alla fall. Välkommen till oss, hoppas du blir nöjd med ditt val.

vattenkrig

Idag var det så dax för årets blötaste dag. Vi hoppas som vanligt att det ska vara torrt och soligt. I flera dagar har barnen pratat om den mytomspunna drabbningen. De diskuterar storlek på vattenpistoler, taktik och väder. Ungarna från förskoleklassen upplever detta som okänt territorium, lite skräckblandad förtjusning. De har ju sprutat vatten på varandra tidigare men aldrig så här mycket och så här många samtidigt. Vi har de senaste åren haft detta slag i början på sommarlovet innan barnen försvinner på semester.

Efter lunch samlas vi och delar upp alla i två lag, på skolgården finns två baser där de kan fylla på vatten, en för de blå och en för de röda. De målas i ansiktet med sin färg och sedan byter de om till badkläder. Personalen har förberett slagfältet på skolgården. Vi samlas vid vattentankarna och stämningen ökar i takt med att starten närmar sig. På given signal störtar lagen mot varandra och tjut, skratt och hojtningar hörs vida omkring. Vattnet är kallt men det bryr sig ingen om, det gäller att springa snabbt och hålla igång.

Nästan alla vill vara med och de som valt att avstå sitter under ett tak och tittar nyfiket på. 

Vad barnen inte vet är att personalen planerat lite bråk, en stund in i leken får barnen utökat utrymme. När de nu springer runt om idrottshallen får de en riktigt överraskning för där står en personal med brandslangen och hon tvekar inte att använda den. Barnen är modiga och går till full attack men då blir de också mycket blöta. På gaveln till idrottshallen uppe på brandtrappan står jag och en till med vatten i spänner och plastpåsar, dessa kastar vi till barnens stora förvåning ner på dem som springer förbi. En pojke tar sig upp på trappan och sprutar på oss genom gallret, hämnden blir stor och blöt. 

Nu springer vi ner på skolgården och deltar i buset, då känns det plötsligt som om det är alla mot personalen, ja ja, ingen skräll direkt ;-)

Det är hårt arbete så efterhand mattas kriget av och vi sitter i solen för att torka, somliga har redan bytt om medan andra vill bada i vår lilla bassäng. 

De regler vi behövt är att vid påfyllningsstationerna får ingen spruta på nån och om man tar sig till "BO" under det utskjutande gympataket får man också vara ifred. 

Vi hade kul idag och jag blev precis så genomvåt som jag hade tänkt mig.

legoblandning

Mycket kan man diskutera, genus är ett ämne som alltid är aktuellt. Nu byter jag avdelning och då blir det några ändringar som kommer på köpet. En ändring är till exempel att det rosa legot dimper rakt ner i det andra legot. Mina jobbkompisar hade inga invändningar så plums bara. Dagen därpå hittar vi nya konstruktioner gjorda av både killar och tjejer tillsammans. Hoppas detta fortsätter fungera och att vi får se roliga skapelser framöver i vår bygghörna. Undrar om det är många fritids som har legot delat som vi hade tills nyss? 

skolavslutningens baksida

Är ganska missnöjd och ganska nöjd idag. I måndags hade vi 30 barn som skulle komma på till fritids efter skolavslutningen, igår 19 och idag blev det bara sex stycken varav två gick hem efter nån timme. Visst unnar vi barnen att de ska få vara med sina nära och kära en dag som denna men kunde föräldrarna inte räknat ut att de skulle vara lediga några dagar tidigare? Kökspersonalen blev ställd när vi meddelade dem. Fritidspersonalen får vackert stanna kvar på skolan när resten av kollegorna susar iväg på restaurang, så visar det sig att vi inte ens behövs på skolan...grrrr. Fast ingen har frågat om vi ville eller kunde hänga med i alla fall. Det är väl något som vår nya rektor kan ta tag i när hon börjar, kanske.
Nå för att rädda situationen något så kan vi ju se det som ett gratistillfälle att städa avdelningarna, jättekul. Summa summarum, vi fick faktiskt gjort otroligt mycket och barnen hjälpte gärna till med diskning, möblering, sömnad och rensning. Jag har tagit upp detta tidigare i klämdagar och nu känner vi att vi får ta tag i barnens schema ännu tuffare nästa gång vi har specialdagar på fritids.
Nu är det sommarlov och imorgon kommer säkert alla barnen tillbaka så vi kan ha superfritids med långa härliga dagar!

matematik på fritids

 

Ovan ser vi några högar med sorterade och räknade stenar, historien bakom dessa är följande.

Under taket vid gympasalen står tre tjejer och sjunger sånger de tränar på i kyrkans kör. De sjunger fint, de kan alla texter och melodier utantill. De är strategiskt placerade så många av barnen på fritids måste passera dem där de står. På väggen bakom sig har de satt upp några lappar som de skrivit på. Det står att om man gillar sången kan man betala som tack. Betalningen är såklart stenar (hårdvaluta), inget givet belopp utan många om man gillar sången mycket och färre annars. 

När jag kommer förbi en stund senare vill flickorna visa mig hur mycket de "tjänat" på sjungandet. Det är verkligen många stenar och jag kan inte låta bli att fråga hur många det är. Alla tre säger att det kan man ju inte räkna för det är ju jättemånga! Då visar jag att om man lägger dem i tio-högar kanske det går att se, för tio stycken räknar man väl i ett nafs. Snart har vi räknat många högar med tio stenar i varje, då undrar jag vad som händer om vi sätter samman tio högar till en stor. Det blir hundra stenar då svarar de. Vi får ihop flera hundra-högar lätt så vi räknar vidare, till sist har vi många högar med hundra stenar i. Då säger en av flickorna att vi kan se om det finns tio högar för då kan man slå ihop dem till en tusen-hög. Vi räknar högt och kommer till tio och föser ihop dem. Nu kan man lätt räkna ut att det finns 1600 stenar totalt. Vi blir alla förvånade att vi kunde räkna så långt och att de tjänat sååå mycket sten. 

Under tiden vi höll på konstaterade de att storleken varierade mycket, en hög kunde innehålla hundra stycken fast den var mindre än de andra. Det kan vi se på bilden som visar tre hundringar och en tusing.

sopandet fortsätter med nya tag

För ungefär en vecka sen plockade vi fram två små kvastar, strax kom barnen på att de kunde fästa dem i hålet baktill på cyklarna. Vis av erfarenhet vet jag då att de inom kort går av i skaftet och säger åt dem att inte göra så mer. På natten kan jag inte riktigt somna utan kommer att tänka på att jag stoppat en ganska kreativ lek, kan jag fixa detta? Då kommer jag på att vi har de gamla borstarna kvar utan skaft, jag grunnar en stund och somnar sedan gott. Dagen efter kollar jag med vaktmästaren och vi dryftar problemet lite och kommer fram till en tanke tillsammans. Han säger att han fixar fram det som behövs under dagen, jag tackar verkligen honom för hans stöd.

Efter samlingen pratar jag med några av barnen om vi kan göra en ritning på en sopmaskin till cyklarna och de är såklart med på noterna. Vi snackar om vad vi har att bygga med och en ritning tas fram.

Med ritningen i handen plockar vi fram verktygen, borstarna och brädorna ute på gården. Plötsligt är det mer än tio barn som vill vara med. Vi hjälps åt att borra, skruva, mäta och såga och till sist är vi klara. Sopborstarna följer nu fint efter våra trehjulingar och kan lätt flyttas mellan olika cyklar.