bilbingo längs europavägen

Med E6/E22 morrande utanför skolans område kan man tycka att det är synd om oss. För några år sedan byggdes en "gabion", en nätmur fylld av sten, som är snygg faktiskt. Den plockar säkert bort en hel del ljud men absolut inte allt, besökare brukar förundras över att det låter mycket från vägen. Vi som jobbar här är dock vana vid ljudmattan som trafiken skapar. 

För att vända något negativt till positivt behöver man tänka om lite, det har min jobbarkompis gjort. 

-Vi spelar bilbingo sa han inför ett lov för några år sedan. Sagt och gjort, vi roddade ihop bilder och tomma brickor. De fick klistra på bilarna var de ville så fick alla en unik bingobricka med sexton olika fordon. Det var tankbil, husvagn, motorcykel, personbilar med olika färger, husbil och några till. Svårast  på ursprungsbrickan var nog postbilen och polisbilen, dessa är borttagna nu. 

Det är ett par kilometer att promenera för att komma runt på andra sidan och få en bra plats med juste utsikt över åsens norra sluttning. Väl framme börjar spelet med stoj, pekande och vilda försök att få alla lastbilar att tuta på oss. Efter nån kvart när alla hittat nästan alla sina fordon bryter vi för fika, fritidsbakad kanelbulle och äppeljos. Strax leker barnen i dungen intill. Personalen står kvar med kaffet i handen och kollar på korna i hagen, ett femtiotal vita stora kor med tillhörande kalvar och en stooor tjur. Plötsligt drar alla djur snabbt mot hagens ena sida, där ungarna är såklart. De försöker mata korna med gräs från utsidan. När jag kommer dit har de mycket att berätta, bland annat att korna verkar suga upp vattnet ur karet när de dricker, att tjuren är jättestor och ser annorlunda ut mellan benen och att kalvarna kan slicka sig själva in i näsborrarna.

Vi får kanske prova på kobingo i framtiden.

Sist ser man motorvägen till vänster. Hos oss får man gå till sidan ibland för att en traktor måste komma fram, inget konstigt med det.