stranden

Vi tog oss ut till stranden igår och det fina vädret denna veckan kulminerade, vackert stilla och vårvintrigt. Sen kom vi, trettio barn och några vuxna i en av kommunens skolbussar. -Stå stilla tills bussen åkt... nu kan ni springa till lekplatsen! Fyra timmar framför oss med lek och skoj. Till middag hade vi tacofärs med oss som vi värmde över öppen eld i en stor emaljgryta, det gick hur bra som helst trots att servetterna och papptallrikarna hade en tendens att blåsa iväg av minsta vindpust för att landa på den som satt mittemot eller en bit bort. Efter lunchen gick vi ner på stranden, där fann vi att det var isflak längs vattenkanten och dessa kände barnen att de var tvungna att flytta. Vi gick upp till lekplatsen igen och där blev det trädklättring på hög nivå. De krumma vindpinade tallarna är perfekta att träna upp sin motorik och sitt mod i. När vi kom hem kände vi alla att utedagen gjort oss trötta så det fick bli en film med "Lilla Jönssonligan på kollo".
Det blev en strandbild och en isbild när en flicka kom till mig och ville visa en bit som nästan var genomskinlig - Håll upp den mot solen, bad jag henne för att kunna ta ett kort.

lekskriva

På fritids är vi extra bra på en sak tycker jag, det är att låta barnen lekskriva. När barnen nån gång behöver få något nedplitat på papper är det sällan vi personal gör det åt dem, vi tar en lärorik omväg istället. De får meddelandet skrivet av oss på ett kladdpapper för att sedan själva kopiera över texten på en egen lapp. På detta viset får de träna pennfattning, bokstavskännedom och förståelse för vikten av det skrivna ordet.
Denna gången är det en pojke som säger att han vill ta med en strumpa nästa dag för att göra en handdocka av men han misstror sitt minne. Jag säger åt honom att skriva ner det som stöd för komihåget. -Men, jag kan ju inte skriva och läsa Johan! -Klart du kan, menar jag och förklarar hur jag tänker. Han köper det och dagen efter har han med en strumpa.

snurrigt

Som på så många andra skolgårdar har även vi en snurrpåle/stolpe. Idag kommer jag dit för att se hur det går, många barn står runt den och de puttar hårt och snabbt. Barn är ju ibland lite hårdhänta mot varandra så det är med viss skepsis som jag närmar mig leken. Stående lite vid sidan observerar jag nåt strukturerat, planerat och smidigt. Det är åtta barn i åldrarna sex till nio, en av sexåringarna håller reda på vilken ordning som alla ska snurra och när det kommer in nya barn ger han dem en plats i kön utan att tveka. När ett barn tar plats på plattan börjar de andra putta med hög frekvens tills antingen att barnet trillar/hoppar av eller säger stop. Om de är på väg att hoppa flyttar de andra sig smidigt och om de säger "stop" hjälper alla runt omkring att stanna snurran supersnabbt. Denna leken är komplett, de har tillsammans hittat lösningen på alla eventuella problem i leken. Hmm, trodde jag.

När vi ska äta mellis kommer en flicka fram till mig och säger att hon inte vill ha nåt att äta. Förvånat frågar jag hur det kommer sig och då svarar hon att hon mår illa efter att ha snurrat när vi var ute. Det blir bara ett glas dricka och efter mellis lägger hon sig i soffan med oss grejande runtomkring. Hon kommer igång igen en stund senare. När hennes mamma hämtar talar jag om vad som hänt och vi tror att flickan har lärt sig nåt idag med.

lärarlyftet

Tidigare har jag enbart känt mig förorättad angående att jag måste utbilda mig vidare trots att jag har en stabil högskoleutbildning redan, och det gör jag i viss mån fortfarande. Jag vill heller inte jobba som lärare, då hade jag skaffat den utbildningen istället.
Nu ser jag att alla som är nyutbildade för att jobba på fritidshemmet är just ämneslärare dessutom. Inget säger att de kommer att gå tillbaka till den gamla varianten av fritidspedagoger igen. Redan nu har våra jobb försvunnit från hyllorna på arbetsförmedlingen. Jag pratade med en personalansvarig på en mindre privat enhet häromdagen som sade att de inte vågade anställa en fritidspedagog på deras fritidshem utan istället valde en förskollärare.

Det är sorgligt att det blev så här eftersom det känns som en stor miss från regeringens sida. Någonstans bestämdes det att fritidspedagoger inte får legitimation eftersom vi inte har något specifikt ämne att undervisa i och i samma veva bestämmer någon att det ska kallas undervisning på fritidshemmet för då passar det bättre i LGR11. Plötsligt är det ett faktum att vi inte längre är behöriga på vårt eget jobb längre!
Vårt fackliga organ skriver att vi inte kan räkna med några större förändringar inom kort utan på sin höjd en dispens för oss av den gamla skolan.

Nu börjar jag känna hur det sjunker in i mig och jag har på ett ungefär förstått konsekvenserna av detta. Jag ska jobba i mer än 20 år till, vilka blir förutsättningarna för mig om jag vill byta arbetsplats? Vilka löner blir det för oss gamla? Jag kommer att bli tvungen att förändra mig för att kunna behålla mig som jag är. En kvalitetssäkring av min utbildning. Kanske är jag en fegis som inte står på mig mot regering mfl men jag har stått emot ända tills nyss och nu har det sjunkit in...

Lärarlyftet ger mig bra förutsättningar att ge mig en stabil plats på arbetsmarknaden, jag blir en uppdaterad version, en fritidspedagog 2.0
Med lärarlyftet i till exempel "bild" känner jag att jag kan bli en bättre lärare på fritidshemmet OCH bli behörig för det jag arbetat med så länge. Nu och ett litet tag till är det nästan gratis dessutom.

Som ni märker är jag tvehågsen i frågan, liksom, "låt saker vara som de är och sluta ändra saker på grund av missförstånd" och samtidigt "vilken enorm fördel med gratis fortbildning på högskolenivå"
Just nu lutar det åt det sista uttalandet för min del.

hosta och elände

Nu har jag varit sjuk i snart en vecka, så tråkigt. Inget onödigt pratande eftersom halsen är öm efter hostandet. Jag kommer inte ihåg att jag varit så här tyst i en hel vecka nån gång. Jag mailade rektorn igår för att meddela mitt tillstånd, i rektorns svar får jag reda på att kompisgungan kommit upp och det är kö runt den. Klart man missar nåt kul när man är borta fast den är ju kvar. Imorgon tar jag mig till jobbet och det ska bli skönt. Under mina dagar hemma har jag grunnat på lärarlyftet och har kollat runt på de olika högskolorna vilka utbildningsalternativ som ges. Vi får se hur jag gör med den biten.

info från barnen

Idag ligger jag hemma i sjuksängen (i soffan framför TVn) och jag blir hemma imorgon med, synd för det är studiedag imorgon och fritids hela dan. Jag kan ändå lägga upp en post på bloggen.

Tidigare hade vi en lapp på väggen i snickis, den meddelade ett stycke viktig information. På lappen stod det ungefär, OBS! Använd ALDRIG tapetklister på träbitar, skrivet med barnahand. Nu har vi en annan lapp med tydligt budskap. På vår spik och borr-hylla är en låda inte som de andra, det har någon upptäckt och satt en lapp på den. Se bilden nedan :)

interpellation i riksdagen

Interpellation
2012/13:274 Lärande- och vistelsemiljö på Sveriges fritidshem
av Maria Stenberg (S)
till utbildningsminister Jan Björklund (FP)

Jag har saxat två uttalanden från Björklund

"Fritidshemmet är ett komplement till lågstadiets skolundervisning. Det är i regel några timmar på eftermiddagen, ibland någon timme på morgonen, som barnen är där i väntan på eller efter skolundervisningen."

Vi har många barn som är hos oss från 07.00-16.30, av denna tiden är de förskoleklass eller i skolklass mellan 8.25-12.20, det blir styvt fyra timmar där och fem och en halv timme hos oss. Det stämmer dåligt med Björklunds uttalande.

"Det är inte små barn som går på fritidshem, som i förskolan, utan relativt stora barn. Vi talar om lågstadieåldern: sju, åtta, nio år. Jag vet inte om jag tycker att 20 barn i en skolklass på lågstadiet är jättestort. Där kan man ha olika uppfattningar. Det är ganska vanligt i Sverige. Det är inte förrän det kommer upp i 30 som det är jättestort. Jag har inte bilden att 20 barn skulle vara katastrofalt i en lågstadieklass. Det är samma barn som sedan är kvar på fritis på eftermiddagen. Jag tycker inte att det låter mycket."

Björklund hoppar elegant över de yngsta barnen som är nästan till hundra procent inskrivna på fritidshemmet och det är flera av dem som är fem år när de börjar på hösten. Det verkar dessutom som om att Björklund tror att barnen sitter stilla i bänkarna på eftermiddagen med. Nä nu får Björklund sätta sig i skämshörnan en stund tycker jag.

Detta är ju taget lite ur sitt sammanhang och vill ni går det bra att läsa hela eller se debatten på webbTV här.

http://www.riksdagen.se/sv/Debatter--beslut/Interpellationsdebatter1/Debatt/?did=H010274&doctype=ip

Jag hittade debatten genom facebookgruppen, fritidspedagogik.se

mackan på mellis

Titta Johan! Kolla min macka säger killen intill mig vid mellanmålet. Han har lagt gurkor till ögon, ristat en näsa och en mun i leverpastejen. Jag skrattar till och undrar sedan hur det kommer sig att mackan ser så vresig ut. -Det fixar jag, svarar killen alert. Strax därpå drar han ett streck till i pålägget och vips har det blivit en mycket glad gubbe. Uppenbarligen var det inga djupare sorger i mackans sinne, den tänkte väl inte på sitt kommande öde.

bloggen i branchtidningen

Det var ju riktigt extra roligt att få fritidspedagogen i brevlådan denna gången. Som vanligt innehåller den många bra reportage men nu var till och med jag med. Min blogg presenterades vänligen och sån uppmärksamhet blir man såklart glad av. Jag tackar ödmjukast och hoppas att ni som just hittat hit blir nöjda och lite glada av att läsa mina betraktelser.
Dessutom hittar ni mig ytterligare en gång i detta nummer av fritidspedagogen, nämligen på sidan 33 där det står "Han fick en extra klapp". Det är boken Möjligheternas plats -Fritids som landade i min brevlåda för ett tag sen. Det kan ni läsa om här. Ja ja så kan det gå. Välkomna hit i alla fall och på återläsande.