höstterminen och nya grupper

Även på fritids tycker jag att vi jobbar efter skolans terminsindelningar även om vi har elever hela året.

Nu när höstterminen drar igång står vi med nya grupper på nästan alla avdelningar i vårt avlånga land. Idag har många föräldrar frågat om allt funkat och jag har svarat att -Visst är det lite strul med tider och så men efter denna veckan har vi koll på läget igen, vi får bara hjälpas åt och vara noggranna.

Sanningen är dock den att det är inte bara scheman och nya föräldrar som är det svåra. 

Utmaningen är att få de nya eleverna att känna sig trygga i verksamheten. Vi kollar vem de sitter intill på lunchen och mellanmålet, det kan till exempel vara två syskon som vill sitta ihop. Här fick vi tänka om eftersom det äldre syskonet valde att göra allt från att bära tallriken till att smöra mackan åt sitt småsyskon. Hur förblir hen trygg utan att bli överpysslad? En vuxen mellan dem i någon dag. Vi kollar så de säkert hittar till toaletterna och om de vill låsa eller ha någon utanför. Hur var det nu? Klarade hen sig själv eller? Vi checkar så vi är tydliga med regler, all personal måste hela tiden jobba extra noga ihop för att inte ge olika besked. Vi är på rätt plats och pekar vart man ska gå och annan personal står vid nästa ställe. Någon slår sig, får ont nånstans och gråter en skvätt, någon gråter bara en skvätt för att de saknar nån eller för att det känns ovant. Det är mycket småsaker som händer hela tiden, det är spännande, utmanande och beskriver vårt jobb till stor del. Många små saker hela tiden.

mobbningen, kränkningarna och friends

En elev kommer upp vid sidan om och säger att hen vill ha hjälp att reda ut ett bråk på fotbollsplanen. -Jag hinner inte... ta det med rastvakten för jag ska in till... öhh, bråttom.

På en föreläsning hörde jag det här scenariot och fick erkänna för mig själv, jag hade ju gjort så. Jag har sagt detta när barn kommit till mig med något som hänt på rasten. När man gör det så dissar man eleven och det faktum att hen vill ge dig förtroendet att lösa ett problem som uppstått. Hur skulle jag känna mig om jag ville säga något viktigt och så blir jag bara hänvisad till nån annan? 

Nu har friends kommit ut med sin årliga rapport som visar att det fortfarande är mycket vanligt med kränkningar på våra skolor. Du hittar rapporten här.
I texten kan vi se att de flesta eleverna i Sveriges skolor har det tryggt och bra, men den säger oxå att 17 % av eleverna har blivit kränkta av annan elev under det senaste året och 7 % har blivit kränkta av någon i personalen. Många blir kränkta utifrån genus, könsöverskridande aktiviteter och sexism, säger eleverna. Elever som intervjuats säger att personalen vill att de inte ska ta så illa vid sig och att de gör för stor grej av det. Detta hjälper ingen, varken den som blir utsatt eller den som kränker. Vi får bli tuffare i den här frågan och se till att vi stöttar fler och fler. Vi hinner stanna upp och vara den som barnen kan lita på i alla lägen, vara en trygg vuxen som gör jobbet. 

fortbildning och uppstart

Systematiskt kvalitetsarbete... sista dagen på semestern... allvarligt. Vi samlas utanför kommunhuset och vi hälsar på varandra och kollar hur alla haft det under semestern. Det visar sig att denna dagen blir en väldigt bra dag. Vi får av föreläsaren Margareta Schröder lära oss att använda flera olika sätt att lyfta områden och belysa det som kan vara stötestenar i verksamheten. Vi väljer bla att genomlysa vår gemensamma planeringstid med SWOT-metoden och snabbt ser vi hur vi kan åtgärda flera av bristerna.

Vidare till idag, första dagen efter sommarens sammanslagning, av de tjugo nya barnen kom idag elva. Det kan man kalla uppslutning. Angående kvalitetssäkring så kan vi efter idag tänka oss att öka bemanningen de första timmarna denna dagen i framtiden, de nya barnen klarar sig bra men deras föräldrar vill gärna ha lite tid med personalen. 

Semestern är över och nu kör vi igång för fullt.

lite sommarprat på webben

När jag kollar på min Facebook läser jag om poddsändningar på nätet som handlar om skola och fritids. På tiominuter.se finns det liksom sommarpratare i radion, några personer som frivilligt gjort och lagt upp egna program om tio minuter. Jag har lyssnat på ett par av dem idag och tycker att de var både intressanta och viktiga. Podden gjord av Jessica Sjöblom där hon talar om när hon och hennes kollegor bestämt sig för att utmana självaste Jante var bra och väldigt upplyftande för en semestrande fritidspedagog. Vidare lyssnade jag på Olof Jonsson som vurmar, liksom många av oss, för rastaktiviteter. Mitt förslag är nu att ni proppar in lurarna och får en pedagogisk injektion via öronen i sommarvärmen.

semester

Igår gick jag inte till jobbet, jag struntade helt enkelt i det. Fem veckors semester ligger nästan orörda framför mig. Hemma har jag mina pojkar som arbetar på sommaren och min hustru som har haft ledigt några veckor redan från sitt lärarjobb. Nu väntar lata dagar på Sveriges längsta sandstrand och kanske lite sightseeing med vår gamla men trogna husvagn, Boris. Det pratas en del om arbete på huset men jag låtsas inte höra så blir det nog bra med det. Hör ni, ha en skön sommar så hörs/läses vi snart igen.

i bäckens våta värld

Få platser kan locka fram byggaren, konstruktören och kreatören som en bäck där vattnet flyter fram över stenbädden. Vi har en finfin bäck femtio meter från fritids, där är alltid vatten och stenar som är lagom stora att stoppa upp flödet med. Där kan vi fördämma, fånga småfisk och blöta ner oss hur mycket som helst. Här går tiden fortare än på vanliga platser.

Igår gick vi dit med ett gäng ungar och när vi lekte som bäst hör vi ett tjut, den första grabben har snubblat och satt sig i vattnet där det är uppdämt. Det har gått ungefär en kvart och vi säger att det bara är vatten, det torkar vi när vi kommer till fritids. Snart har vi två badare till, och badare nummer ett har fortsatt att tappa balansen ytterligare ett par gånger, det verkar vara hans grej. Sommaren är bara för skön. 

     

bilbingo längs europavägen

Med E6/E22 morrande utanför skolans område kan man tycka att det är synd om oss. För några år sedan byggdes en "gabion", en nätmur fylld av sten, som är snygg faktiskt. Den plockar säkert bort en hel del ljud men absolut inte allt, besökare brukar förundras över att det låter mycket från vägen. Vi som jobbar här är dock vana vid ljudmattan som trafiken skapar. 

För att vända något negativt till positivt behöver man tänka om lite, det har min jobbarkompis gjort. 

-Vi spelar bilbingo sa han inför ett lov för några år sedan. Sagt och gjort, vi roddade ihop bilder och tomma brickor. De fick klistra på bilarna var de ville så fick alla en unik bingobricka med sexton olika fordon. Det var tankbil, husvagn, motorcykel, personbilar med olika färger, husbil och några till. Svårast  på ursprungsbrickan var nog postbilen och polisbilen, dessa är borttagna nu. 

Det är ett par kilometer att promenera för att komma runt på andra sidan och få en bra plats med juste utsikt över åsens norra sluttning. Väl framme börjar spelet med stoj, pekande och vilda försök att få alla lastbilar att tuta på oss. Efter nån kvart när alla hittat nästan alla sina fordon bryter vi för fika, fritidsbakad kanelbulle och äppeljos. Strax leker barnen i dungen intill. Personalen står kvar med kaffet i handen och kollar på korna i hagen, ett femtiotal vita stora kor med tillhörande kalvar och en stooor tjur. Plötsligt drar alla djur snabbt mot hagens ena sida, där ungarna är såklart. De försöker mata korna med gräs från utsidan. När jag kommer dit har de mycket att berätta, bland annat att korna verkar suga upp vattnet ur karet när de dricker, att tjuren är jättestor och ser annorlunda ut mellan benen och att kalvarna kan slicka sig själva in i näsborrarna.

Vi får kanske prova på kobingo i framtiden.

Sist ser man motorvägen till vänster. Hos oss får man gå till sidan ibland för att en traktor måste komma fram, inget konstigt med det.