friskolor väljer bort besvärliga elever

mmm, jodå...så att...så var det med den myten. I kvällens avsnitt av Uppdrag granskning får vi flera gånger höra om den dubbelmoral som finns bland våra friskolor och deras resonemang runt antagning av elever. De säger att det inte görs någon skillnad på elever med olika förutsättningar men i programmet visas det att somliga elever har lättare att komma in än andra. Det handlar mest om en studiemotiverad flicka kontra en stökig pojke med låga betyg, flickan är välkommen på studs men inte pojken som istället får ställa sig i kö till klassen. Se programmet här
Det finns mycket i de svenska skolorna som behöver kontrolleras för att garantera att eleverna får det som de har rätt till, allt från plats på skolan till kompetenta lärare. Annat som faller inom kontrollzonen är lunch, lokaler och läromedel, listan kan göras lång.
Nu vill jag inte bunta ihop alla friskolor och döma ut dem, jag vet att många inte har det så som i programmet men det är ändå alldeles för hög procent i det de visar.
Det ska vara rättvist i ett land som vårt, det har vi jobbat för i hundra år och nu ska vi skörda frukterna av arbetet, inte utnyttja situationen och göra fördelningen ojämn igen. Jag säger faktiskt som Björklund denna gången -Jag är väldigt besviken, jag är upprörd och jag är på rak svenska förbannad...

lata barn, nänä inte ett dugg

Man hör folk säga att barn är lata och de vill bara sitta framför datorn eller något annat medialt göre.

Vi som är med barn hela dagarna vet att det inte är sant, de springer, busar, leker och jobbar dagarna i ända. Barnen cyklar, spelar fotboll och leker tagen överallt. Veckans exempel måste vara när de byggde ett grustag på vår skolgård. Sanden skulle flyttas från ena sidan av sandlådan till andra med cyklar och vagnar. De lastade i hinkar som de körde runt och tömde på motsvarande sida, gång på gång på gång. Flitiga som bin var de små arbetsmyrorna när de slet som hästar.

rastaktiviteter

Kan det bli det nya för oss fritidspedagoger att dryga ut våra tjänster med? Nu verkar det ligga i tiden att vi ska aktivera barnen på rasterna och jag tror visserligen att vi är bäst lämpade att göra det oxå. Jag tvivlar dock på om det kommer att innebära att samarbetet mellan skolans och fritidshemmets verksamheter blir bättre. Hjälp mig här, ska vi jobba och samarbeta med klasserna i arbetslagen på förmiddagarna eller inte. Ska vi ha hand om rasterna blir det troligtvis inte något annat i skolan. För åtskilliga år sedan stod en kollega i personalrummet och tittade ut över skolgården genom fönstret och sa - Vi skulle ha en sån där fritidspersonal som tog hand om ungarna på rasten. Den gången kände jag mig nedvärderad, varför kunde inte lärarna själva ta hand om sina elever på rasterna?
Nu är jag villrådig, är detta bra för oss? Jag vet att det blir bra för eleverna och jag ser vilka fantastiska saker rastaktivisterna gör ute i landet. I min kommun jobbar fritidspedagogerna 75% på fritids, många av oss behöver arbeta full tid och det kan bli knepigt att få ihop en heltidstjänst med
rasttjänstgöring. Vi pratar en del om samlad skoldag där fritidspedagogiken/fritidshemmet får eget utrymme insprängt i skoldagen, kan rastaktiviteterna bli en väckarklocka för rektorer och kollegor att börja uppskatta de värden vi står för? Om några veckor kommer vi antagligen igång med någon sorts rastverksamhet så jag får återkomma med utvärdering.

Lärarlyftet igen

Sitter på tåget mot Göteborg med musik i öronen och ett förväntansfullt leende på läpparna. Sängen är bokad på vandrarhemmet och lunchen är packad med pasta och kaffe. Två hela dagars idrottslärarlyft ii Trollhättan framför mig. Kollar min FB och läser Jessica Sjöbloms sköna blogginlägg via www.fritidspedagogik.se om barn som upptäcker glädjen i att vara lite olydiga. Läs den, det är en uppmaning :) 

kaninerna flyttar in

Nu är det härligt väder och mycket av tiden är vi utomhus. Barnen hittar på lekar och vi försöker ge dem möjligheter att förlänga och utveckla lekarna. I veckan förvandlades flera av ungarna till kaniner. De lagade dessutom egen mat och hade en fin hoppbana. Då kom ett barn förbi och frågade om det var hästhinder (vilket det är ibland), svaret blev såklart att hästar hoppar ju mycket högre än dessa hinder. -Okej, säger barnet som kan se det nu. Man bara måste gilla barns fantasi.

leka i klätterställningen

Sol å frys heter den populära leken och här är två historier om detta. En bra och en inte så bra.
Ett problem med denna leken är att ingen vill vara den som tar eftersom det är jättejobbigt att springa i sanden runt ställningen och jaga barnen som blir ständigt befriade av andra barn. Häromdagen upptäckte jag att de i kapprummet diskuterade vem som skulle ta men det ovanliga var att de ville ta. När de kom ut kollade jag leken och mycket riktigt, det var flera som ville. Snart såg jag ett armband som bytte arm då och då. Det var så att den som var tagare fick ha ett väldigt fint blingigt armband på sig. Smart av barnen att lösa problemet så.
Del två av detta inlägg är tråkigare. I onsdags leker de på klätterställningen och en del på den är en stång man ska glida ner för. En tös tappade greppet och landade illa på foten/benet och vi fick ringa efter mamman. De körde vidare till vårdcentralen. Igår fick vi veta att hon fått en fraktur och inte kan komma tillbaka på två veckor och är gipsad i sex veckor. Det händer inte ofta att olyckorna är allvarliga, två frakturer på femton år på vår skola. När olyckan är framme blir man rejält skakad. Ingen vill se att barn skadas och gränsdragningarna är svåra angående hur intensiva lekar ska vara. Det är viktigt att barnen testar sina fysiska gränser med för att lära känna sina kroppar och utvecklas, kanske vi får överleva ett benbrott då och då.

frukost på fritids

Denna veckan blev starten på en ny frukostrutin. Vi har i alla år intagit frukost på en av våra avdelningar.  Det har inneburit att vi kvällen innan sett till att allt funnits på plats för morgonen, plus beställningarna varje vecka. För riktigt länge sedan hade vi olika innehåll varje dag, kokt ägg, gröt eller t ex fil och flingor. När barnantalet började öka och vi sa att vi hellre ville äta i stora matsalen med hjälp av kökspersonalen, så kom någon på huvudkontoret på att om vi tidigarelägger frukosten blir det färre barn som äter för de kommer ju senare. Sagt och gjort, inte sjutton blev det så mycket färre barn, de fick bara nya tider. Plötsligt behövde föräldrarna vara på sina arbeten tidigare. Vi fick lösa det med att en extra personal fick komma vid klockan sju. Dessutom fick vi rationalisera så att vi endast haft lite variation på det som serverats. I år när vi drog igång efter sommarlovet märkte vi ganska snart att antalet barn ökat på morgonen. Vi var 25 barn till bords och det finns bara 22 platser så det fick bli extra stolar och personalen fick stå eller sitta vi sidan av med sin filtallrik. Vi pratade med rektorn och hon insåg allvaret. Efter samtal med kökets ledning har vi nu fått möjlighet att äta i matsalen. 

I torsdags var så min första öppning och det var verkligen lyxigt att inte fixa frulle samtidigt som jag svarade i telefon, mötte föräldrar, vinkade med oroliga barn, spelade spel, kollade schema, plockade fram pyssel, hanterade konflikter och lämnade sjuklappar. 

Var det då en dans på rosor? Jo det kändes superbra. Väl nere i matsalen pratade vi om att vi fortfarande ville ha lugn och ro och lite låg samtalston. Alla var eniga om det, men efter en stund var ljudet öronbedövande, det var trots allt över 30 barn och två vuxna som satt vid borden och åt. Vi provade att vara tysta ett par gånger men snart var det högt igen. Vi löser detta nästa vecka. Vi tänker levande ljus och annat mys så blir det nog helt enkelt perfekt.