fredag och långt till måndag

I eftermiddags kom jag hem, då satte jag mig med en kopp kaffe och Lärarnas tidning. Juste framsida med fritidspedagogernas nya giv om legitimation. När jag kommer till sidan 24 står det "skakar loss till youtube" uppe till vänster. Jag läser att ett av de spelen jag spelat med stort nöje hos några vänner streamas via internet till storbildsskärm. Framför skärmen dansar många av eleverna samtidigt. Hos oss har de sjungit länge men bara två åt gången, de har dansat till Psy:s video. Jag nästan springer och hämtar min padda, jo minsann det ligger hela låtar från spelet på nätet. Man behöver ju inte spelet!  Jag har nu gjort en spellista på youtube med många av de sånger jag hittade, dessa vill jag gärna spela för fritidsbarnen på måndag. Fasen, det är ju bara fredag, hoppas helgen går fort. 

Ps. Jag hittade en med en tomte som dansar lite kul. Ds.

behörighet

Då har det hänt, man har bestämt sig för att inte avyttra en hel högskoleutbildad yrkeskår. Det var ju begåvat! Klart man ska använda befintlig kompetens nu när man måste hitta behörig personal till alla tjänster i landet. Turerna är sannerligen många och krokig är vägen, förhoppningsvis får vi snart en tumme upp för vårt favoritämne nämligen fritidspedagogiken. Nuförtiden går en klar majoritet av barnen på fritidshemmen och de har tillgång till denna viktiga variant av lärandearena. Låt oss då legalisera det vi gör. Kanske någon säger, FP får mycket men vill bara ha mer. Många
fritidspedagoger vill inte ha legitimation i t ex svenska eller idrott utan de vill jobba med det de utbildade sig till och då är det där som legitimationen passar bäst.
Jag vill hur som helst tacka för att vi finns med i debatten och det blir verkligen bara bättre och bättre. Personligen har jag hunnit en bra bit på vägen att bli behörig i idrott och hälsa via lärarlyftet II. Nu kanske det var onödigt kan man tycka, fast jag har ju till ringa kostnad lärt mig mycket och dessutom lärt känna fritidspedagoger från halva Sverige som blivit mina vänner. Klart jag fortsätter att läsa bild med efter jul, hoppas de andra känner likadant.

stoor häst

När vi var i idrottshallen och lekte häromdagen hade vi tagit fram lodlinorna(lianerna) så de kunde åka med dem, hänga i dem och klättra på dem. Runt om i hallen hände det många andra aktiviteter, från fotboll till hoppande på studsmatta. När jag kommer till lodlinorna efter en stund står en flicka och håller i repet med båda händer samtidigt som hon koncentrerar sig på något högst upp i repändan vid taket. Jag tittar upp och undrar vad som pågår men ser inget speciellt. Då säger flickan att repet är ett grimskaft och hon håller i världens största häst. :-O

jag vill inte stanna när joggar

Jag har en spellista i Spotify med låtförslag som jag tänkt använda på fritidsgympan, igår la jag in några nya sånger i den. Idag då jag klär upp mig för en löptur efter jobbet, startar joggprogrammet och pluggar in hörlurarna märker jag strax att något blivit galet. Musiken som vanligtvis dunkar med snabb rytm är utbytt mot Copacabanana med Sean Banan. Ja ja tänker jag och fortsätter ändå, jag vill helst inte stanna när jag startat. Med ett leende över den tokiga texten springer jag vidare, då nästa sång drar igång blir jag lite mer tveksam, Aerobicsmurfen(och aah just a little bit), nåja ganska kvick är den ju så kuta vidare. Smurfen tonar bort och sen kommer droppen som får bägaren att rinna över! Klappa händerna med Mora Träsk strömmar in i mina öron och jag tvärnitar så asfalten krullar sig. Ibland måste vi skilja på arbete och fritid, även om vi jobbar på fritids.

trashockey eller inte

På planeringen ska vi hitta på en lek till rörelsen i gympasalen. -Vi kan köra trashockey. -Ja det blir bra. Eller? I trashockey står alla barn på två rader med en uppochnedvänd bandyklubba, de har fått varsin siffra. När siffran ropas upp ska barnet försöka ta en trasa som ligger mitt emellan barnraderna över till sin egen sida. Efter lite diskuterande tar vi bort den leken. Hur tänkte vi då? Jo det är låg aktivitet och hög synlighet, med det menar vi att barnen inte får röra sig mycket utan står mest och väntar i leden. Mera är att de som ropas upp får göra grejen inför alla andra som står och tittar, då är det inte kul att vara den som förlorar. Nä, vi ska leka lekar med hög aktivitet och låg synlighet, det är viktigt för att alla ska ha roligt år efter år efter år i gympasalen. Flaggleken, kinesiska muren och skeppsbrott är bättre!

den 6 november, fritidspedagogen får finnas

Idag den 6 november röstade riksdagen igenom utbildningsutskottets förslag. 
Flera politiker verkar ha läst läxan och plötsligt känns det som om jag finns. 
"Alla fritidspedagoger och lärare i fritidshem får fortsatt behörighet att ansvara för verksamheten på fritidshemmen.", läser man på www.lararnasnyheter.se/fritidspedagogik. 
Rätt och riktigt att de som läst in ämneskompetens till slut får legitimation för detta. Nu väntar legitimation för ämnet fritidspedagogik, sen e de chill.

friskolor väljer bort besvärliga elever

mmm, jodå...så att...så var det med den myten. I kvällens avsnitt av Uppdrag granskning får vi flera gånger höra om den dubbelmoral som finns bland våra friskolor och deras resonemang runt antagning av elever. De säger att det inte görs någon skillnad på elever med olika förutsättningar men i programmet visas det att somliga elever har lättare att komma in än andra. Det handlar mest om en studiemotiverad flicka kontra en stökig pojke med låga betyg, flickan är välkommen på studs men inte pojken som istället får ställa sig i kö till klassen. Se programmet här
Det finns mycket i de svenska skolorna som behöver kontrolleras för att garantera att eleverna får det som de har rätt till, allt från plats på skolan till kompetenta lärare. Annat som faller inom kontrollzonen är lunch, lokaler och läromedel, listan kan göras lång.
Nu vill jag inte bunta ihop alla friskolor och döma ut dem, jag vet att många inte har det så som i programmet men det är ändå alldeles för hög procent i det de visar.
Det ska vara rättvist i ett land som vårt, det har vi jobbat för i hundra år och nu ska vi skörda frukterna av arbetet, inte utnyttja situationen och göra fördelningen ojämn igen. Jag säger faktiskt som Björklund denna gången -Jag är väldigt besviken, jag är upprörd och jag är på rak svenska förbannad...

lata barn, nänä inte ett dugg

Man hör folk säga att barn är lata och de vill bara sitta framför datorn eller något annat medialt göre.

Vi som är med barn hela dagarna vet att det inte är sant, de springer, busar, leker och jobbar dagarna i ända. Barnen cyklar, spelar fotboll och leker tagen överallt. Veckans exempel måste vara när de byggde ett grustag på vår skolgård. Sanden skulle flyttas från ena sidan av sandlådan till andra med cyklar och vagnar. De lastade i hinkar som de körde runt och tömde på motsvarande sida, gång på gång på gång. Flitiga som bin var de små arbetsmyrorna när de slet som hästar.

rastaktiviteter

Kan det bli det nya för oss fritidspedagoger att dryga ut våra tjänster med? Nu verkar det ligga i tiden att vi ska aktivera barnen på rasterna och jag tror visserligen att vi är bäst lämpade att göra det oxå. Jag tvivlar dock på om det kommer att innebära att samarbetet mellan skolans och fritidshemmets verksamheter blir bättre. Hjälp mig här, ska vi jobba och samarbeta med klasserna i arbetslagen på förmiddagarna eller inte. Ska vi ha hand om rasterna blir det troligtvis inte något annat i skolan. För åtskilliga år sedan stod en kollega i personalrummet och tittade ut över skolgården genom fönstret och sa - Vi skulle ha en sån där fritidspersonal som tog hand om ungarna på rasten. Den gången kände jag mig nedvärderad, varför kunde inte lärarna själva ta hand om sina elever på rasterna?
Nu är jag villrådig, är detta bra för oss? Jag vet att det blir bra för eleverna och jag ser vilka fantastiska saker rastaktivisterna gör ute i landet. I min kommun jobbar fritidspedagogerna 75% på fritids, många av oss behöver arbeta full tid och det kan bli knepigt att få ihop en heltidstjänst med
rasttjänstgöring. Vi pratar en del om samlad skoldag där fritidspedagogiken/fritidshemmet får eget utrymme insprängt i skoldagen, kan rastaktiviteterna bli en väckarklocka för rektorer och kollegor att börja uppskatta de värden vi står för? Om några veckor kommer vi antagligen igång med någon sorts rastverksamhet så jag får återkomma med utvärdering.

Lärarlyftet igen

Sitter på tåget mot Göteborg med musik i öronen och ett förväntansfullt leende på läpparna. Sängen är bokad på vandrarhemmet och lunchen är packad med pasta och kaffe. Två hela dagars idrottslärarlyft ii Trollhättan framför mig. Kollar min FB och läser Jessica Sjöbloms sköna blogginlägg via www.fritidspedagogik.se om barn som upptäcker glädjen i att vara lite olydiga. Läs den, det är en uppmaning :) 

kaninerna flyttar in

Nu är det härligt väder och mycket av tiden är vi utomhus. Barnen hittar på lekar och vi försöker ge dem möjligheter att förlänga och utveckla lekarna. I veckan förvandlades flera av ungarna till kaniner. De lagade dessutom egen mat och hade en fin hoppbana. Då kom ett barn förbi och frågade om det var hästhinder (vilket det är ibland), svaret blev såklart att hästar hoppar ju mycket högre än dessa hinder. -Okej, säger barnet som kan se det nu. Man bara måste gilla barns fantasi.

leka i klätterställningen

Sol å frys heter den populära leken och här är två historier om detta. En bra och en inte så bra.
Ett problem med denna leken är att ingen vill vara den som tar eftersom det är jättejobbigt att springa i sanden runt ställningen och jaga barnen som blir ständigt befriade av andra barn. Häromdagen upptäckte jag att de i kapprummet diskuterade vem som skulle ta men det ovanliga var att de ville ta. När de kom ut kollade jag leken och mycket riktigt, det var flera som ville. Snart såg jag ett armband som bytte arm då och då. Det var så att den som var tagare fick ha ett väldigt fint blingigt armband på sig. Smart av barnen att lösa problemet så.
Del två av detta inlägg är tråkigare. I onsdags leker de på klätterställningen och en del på den är en stång man ska glida ner för. En tös tappade greppet och landade illa på foten/benet och vi fick ringa efter mamman. De körde vidare till vårdcentralen. Igår fick vi veta att hon fått en fraktur och inte kan komma tillbaka på två veckor och är gipsad i sex veckor. Det händer inte ofta att olyckorna är allvarliga, två frakturer på femton år på vår skola. När olyckan är framme blir man rejält skakad. Ingen vill se att barn skadas och gränsdragningarna är svåra angående hur intensiva lekar ska vara. Det är viktigt att barnen testar sina fysiska gränser med för att lära känna sina kroppar och utvecklas, kanske vi får överleva ett benbrott då och då.

frukost på fritids

Denna veckan blev starten på en ny frukostrutin. Vi har i alla år intagit frukost på en av våra avdelningar.  Det har inneburit att vi kvällen innan sett till att allt funnits på plats för morgonen, plus beställningarna varje vecka. För riktigt länge sedan hade vi olika innehåll varje dag, kokt ägg, gröt eller t ex fil och flingor. När barnantalet började öka och vi sa att vi hellre ville äta i stora matsalen med hjälp av kökspersonalen, så kom någon på huvudkontoret på att om vi tidigarelägger frukosten blir det färre barn som äter för de kommer ju senare. Sagt och gjort, inte sjutton blev det så mycket färre barn, de fick bara nya tider. Plötsligt behövde föräldrarna vara på sina arbeten tidigare. Vi fick lösa det med att en extra personal fick komma vid klockan sju. Dessutom fick vi rationalisera så att vi endast haft lite variation på det som serverats. I år när vi drog igång efter sommarlovet märkte vi ganska snart att antalet barn ökat på morgonen. Vi var 25 barn till bords och det finns bara 22 platser så det fick bli extra stolar och personalen fick stå eller sitta vi sidan av med sin filtallrik. Vi pratade med rektorn och hon insåg allvaret. Efter samtal med kökets ledning har vi nu fått möjlighet att äta i matsalen. 

I torsdags var så min första öppning och det var verkligen lyxigt att inte fixa frulle samtidigt som jag svarade i telefon, mötte föräldrar, vinkade med oroliga barn, spelade spel, kollade schema, plockade fram pyssel, hanterade konflikter och lämnade sjuklappar. 

Var det då en dans på rosor? Jo det kändes superbra. Väl nere i matsalen pratade vi om att vi fortfarande ville ha lugn och ro och lite låg samtalston. Alla var eniga om det, men efter en stund var ljudet öronbedövande, det var trots allt över 30 barn och två vuxna som satt vid borden och åt. Vi provade att vara tysta ett par gånger men snart var det högt igen. Vi löser detta nästa vecka. Vi tänker levande ljus och annat mys så blir det nog helt enkelt perfekt.

hjärtat i halsgropen

Jag brukar ofta påpeka för eleverna att gympasalen är en vansklig plats, en av de platser på skolan där det händer mest olyckor. Vi vuxna försöker alltid ligga ett steg före genom att informera, gruppera och styra eleverna. Idag lekte vi dunkgömme som sista lek på fritidsrörelsen. Då har vi många saker framme som man kan gömma sig bakom i en sal med skum belysning. Efter leken när vi ska plocka undan hjälps alla åt. Då står en flicka med en liten plint vid ingången till materialområdet, jag möter henne och ser hur några andra sätter fart på en stor plint. Plinten närmar sig med hög hastighet och jag ser för mitt inre hur flickan kläms. Med ett skrik försöker jag stoppa dem och de stannar men plinten är fortfarande på väg, jag hinner inte fram. Hon knuffas omkull, lyckligtvis är det en relativt mjuk plint och hon skadar sig inte. Barnen i salen har stannat upp, jag hojtade visst högt. Vi sätter oss i mitten. Jag frågar om de vet varför jag skrek till så högt, de flesta vet men inte alla. Vi pratar lite säkerhet igen och vi förstår hur nära en allvarlig olycka vi just varit. Puuh.

tälja med barn

Tvärgrupper och personaltaktik. Idag fick vi ihop tre personal till hälften av ettorna. Planen var att då blir det knivar till alla. Vi drog till skogs och efter lite noggrann utbildning i moraknivens värld fick eleverna hämta nåt att karva på i skogen. Med stor entusiasm skalades barken av både kvistar och lite större pinnar. Alla blev nöjda med sina arbeten och ingen skadade sig, det var ett plus. Väl hemma på skolgården igen springer en av pojkarna fram till en av personalen som var kvar hojtande, -VI FICK TÄLJA! MED RIKTIGA KNIVAR!

skitgubbe...

Då sitter vi där och spelar kort, jag har nog nämnt tidigare att vi spelar ganska mycket spel med de nya barnen. Denna dagen är vi tre som spelar skitgubbe, ni vet det där med tre nervända kort, tre uppvända samt tre i handen. Värt att nämna om just detta spelet är att det finns MÅNGA sätt att spela det på med olika kort som får extra krafter. Efter ett tag är det ganska många kort i högen på bordet och till sist kan inte en av killarna lägga utan får ta upp hela högen. Jag hjälper honom att sortera korten men sen lägger han dem på bordet intill sig, då säger spelaren jämte att han måste ha de korten på handen. Pojken tittar på dem, lyfter dem och lägger dem uppe på ovansidan av sin hand. Han vänder sig mot mig och frågar - Måste jag verkligen ha korten här? pekande med sin andra hand på korten. Vi förklarar tydligare och han är med på tåget igen.

lärarlyftet

Imorn lyfter jag. Första kurstillfället i Trollhättan, högskolan väst. Måste somna nu! Godnatt ;)

Dag ett 3/9-13

Nu har jag haft en heldag med undervisning i massa idrott och en hel del praktiska saker, mycket att smälta. Flera nya trevliga och goa bekantskaper. Det känns i alla fall bra och imorgon blir det orientering.

Dag två 4/9-13
En härlig och inspirerande dag med både teori och praktik om orientering. Nu blir det att ta tag i läxan, teorier och forskning som ska begripas och knytas samman med verkligheten. 

förlaga, mallar och/eller fritt skapande

På våra avdelningar vill vi att det ska sitta foton av barnen vid entrén till varje avdelning. Det är ett enkelt sätt att skapa en tillhörighet, gruppkänsla och rentav trygghet. Vi har haft ett hus och en ubåt med ungarna i fönstren, det har varit tågvagnar, en larv och en bläckfisk plus några till. I år tänkte vi att vi kunde ha luftballonger svävande med porträttbilderna i korgarna. Tanken är att alla får en mall som de målar efter eget behag. Så vi sitter där och pratar om att göra varsin med oss själva i, alltså min kollega och jag, vi fotograferar oss och börjar rita. Då kommer vi på att om vi gör våra först kanske barnen kommer att bli för inspirerade och det fria valet begränsas per automatik. Lite diskussion och sen kommer vi fram till att det är ju inte så fritt ändå, alla får ju samma, och de kommer såklart att påverkas av varandras ballonger i alla fall. Min blir blå med bruna rep och en brunare korg, kollegans får fina virvlar och tjusig korg med sandsäckar hängande längs sidorna. Vi visar upp dem i samlingen och berättar hur vi tänkt. Flera vill genast sätta igång och måla och resultatet blir såklart inte alls några efterhärmningar av våra luftisar, utan egna små välplanerade färgglada mönstrade verk. Om nån vecka har vi säkert fått upp alla 36 ballongerna och då kommer det att färgspraka i entrén till fritids.

flickor och pojkar

Vi sitter till bords vid mellanmålet, det är två pojkar, jag och en flicka. En av killarna utbrister -Detta är ett killbord. -Mmmm, tre mot en, säger den andra killen. De ser sig omkring och konstaterar att det verkar annars vara fler tjejer på fritids idag än killar. Jag frågar om de vet hur det är på hela skolan, alltså vilka det finns mest av. De grunnar en stund men vet inte riktigt. Jag undrar vidare hur det är i hela världen då. Då säger pojken att det är antagligen helt jämt för förra året när han gick i förskoleklassen var det tretton av varje så då är det nog så på jorden med. Ett sånt argument kan man inte slå ner på, eller hur?

riskkapitalbolagen får mig att se rött

I lärarnas tidning läser jag idag att 400 miljoner kronor har gått upp i organisationen JB Education från gymnasiebolagen som de driver. I toppen sitter John Bauer Organization som köptes av danska riskkapitalbolaget Axcel 2008. Det är inte omsorg om våra ungdomar som gör att riskkapitalbolagen vill äga skolor. Det är inte ett överdrivet intresse för pedagogiska utmaningar som gör att riskkapitalbolagen vill vara med. Det är inte för att göra mer av pengarna än vad de kommunala skolorna kan som gör att riskkapitalbolagen vill chansa med sina pengar. Det är bara för att tjäna mer pengar och de har hittat en marknad som inte är speciellt styrd. Antingen kan de plocka ut skolpengen som vinst i koncernen eller så säljer de hela företaget som byggts med skolpengen. 

I skottlinjen för dessa glupska mammonfigurer finns personal och elever, levande människor med riktiga liv som insats i spelet, fast för riskkapitalbolagen är de antagligen endast siffror i olika kolumner.

Måhända jag är enfaldigt blåögd som inte är helt bekant med företagsvärlden men detta går över min gräns för vad som är anständigt.

Jag blir bara så himla...

höstterminen och nya grupper

Även på fritids tycker jag att vi jobbar efter skolans terminsindelningar även om vi har elever hela året.

Nu när höstterminen drar igång står vi med nya grupper på nästan alla avdelningar i vårt avlånga land. Idag har många föräldrar frågat om allt funkat och jag har svarat att -Visst är det lite strul med tider och så men efter denna veckan har vi koll på läget igen, vi får bara hjälpas åt och vara noggranna.

Sanningen är dock den att det är inte bara scheman och nya föräldrar som är det svåra. 

Utmaningen är att få de nya eleverna att känna sig trygga i verksamheten. Vi kollar vem de sitter intill på lunchen och mellanmålet, det kan till exempel vara två syskon som vill sitta ihop. Här fick vi tänka om eftersom det äldre syskonet valde att göra allt från att bära tallriken till att smöra mackan åt sitt småsyskon. Hur förblir hen trygg utan att bli överpysslad? En vuxen mellan dem i någon dag. Vi kollar så de säkert hittar till toaletterna och om de vill låsa eller ha någon utanför. Hur var det nu? Klarade hen sig själv eller? Vi checkar så vi är tydliga med regler, all personal måste hela tiden jobba extra noga ihop för att inte ge olika besked. Vi är på rätt plats och pekar vart man ska gå och annan personal står vid nästa ställe. Någon slår sig, får ont nånstans och gråter en skvätt, någon gråter bara en skvätt för att de saknar nån eller för att det känns ovant. Det är mycket småsaker som händer hela tiden, det är spännande, utmanande och beskriver vårt jobb till stor del. Många små saker hela tiden.

mobbningen, kränkningarna och friends

En elev kommer upp vid sidan om och säger att hen vill ha hjälp att reda ut ett bråk på fotbollsplanen. -Jag hinner inte... ta det med rastvakten för jag ska in till... öhh, bråttom.

På en föreläsning hörde jag det här scenariot och fick erkänna för mig själv, jag hade ju gjort så. Jag har sagt detta när barn kommit till mig med något som hänt på rasten. När man gör det så dissar man eleven och det faktum att hen vill ge dig förtroendet att lösa ett problem som uppstått. Hur skulle jag känna mig om jag ville säga något viktigt och så blir jag bara hänvisad till nån annan? 

Nu har friends kommit ut med sin årliga rapport som visar att det fortfarande är mycket vanligt med kränkningar på våra skolor. Du hittar rapporten här.
I texten kan vi se att de flesta eleverna i Sveriges skolor har det tryggt och bra, men den säger oxå att 17 % av eleverna har blivit kränkta av annan elev under det senaste året och 7 % har blivit kränkta av någon i personalen. Många blir kränkta utifrån genus, könsöverskridande aktiviteter och sexism, säger eleverna. Elever som intervjuats säger att personalen vill att de inte ska ta så illa vid sig och att de gör för stor grej av det. Detta hjälper ingen, varken den som blir utsatt eller den som kränker. Vi får bli tuffare i den här frågan och se till att vi stöttar fler och fler. Vi hinner stanna upp och vara den som barnen kan lita på i alla lägen, vara en trygg vuxen som gör jobbet. 

fortbildning och uppstart

Systematiskt kvalitetsarbete... sista dagen på semestern... allvarligt. Vi samlas utanför kommunhuset och vi hälsar på varandra och kollar hur alla haft det under semestern. Det visar sig att denna dagen blir en väldigt bra dag. Vi får av föreläsaren Margareta Schröder lära oss att använda flera olika sätt att lyfta områden och belysa det som kan vara stötestenar i verksamheten. Vi väljer bla att genomlysa vår gemensamma planeringstid med SWOT-metoden och snabbt ser vi hur vi kan åtgärda flera av bristerna.

Vidare till idag, första dagen efter sommarens sammanslagning, av de tjugo nya barnen kom idag elva. Det kan man kalla uppslutning. Angående kvalitetssäkring så kan vi efter idag tänka oss att öka bemanningen de första timmarna denna dagen i framtiden, de nya barnen klarar sig bra men deras föräldrar vill gärna ha lite tid med personalen. 

Semestern är över och nu kör vi igång för fullt.

lite sommarprat på webben

När jag kollar på min Facebook läser jag om poddsändningar på nätet som handlar om skola och fritids. På tiominuter.se finns det liksom sommarpratare i radion, några personer som frivilligt gjort och lagt upp egna program om tio minuter. Jag har lyssnat på ett par av dem idag och tycker att de var både intressanta och viktiga. Podden gjord av Jessica Sjöblom där hon talar om när hon och hennes kollegor bestämt sig för att utmana självaste Jante var bra och väldigt upplyftande för en semestrande fritidspedagog. Vidare lyssnade jag på Olof Jonsson som vurmar, liksom många av oss, för rastaktiviteter. Mitt förslag är nu att ni proppar in lurarna och får en pedagogisk injektion via öronen i sommarvärmen.

semester

Igår gick jag inte till jobbet, jag struntade helt enkelt i det. Fem veckors semester ligger nästan orörda framför mig. Hemma har jag mina pojkar som arbetar på sommaren och min hustru som har haft ledigt några veckor redan från sitt lärarjobb. Nu väntar lata dagar på Sveriges längsta sandstrand och kanske lite sightseeing med vår gamla men trogna husvagn, Boris. Det pratas en del om arbete på huset men jag låtsas inte höra så blir det nog bra med det. Hör ni, ha en skön sommar så hörs/läses vi snart igen.

i bäckens våta värld

Få platser kan locka fram byggaren, konstruktören och kreatören som en bäck där vattnet flyter fram över stenbädden. Vi har en finfin bäck femtio meter från fritids, där är alltid vatten och stenar som är lagom stora att stoppa upp flödet med. Där kan vi fördämma, fånga småfisk och blöta ner oss hur mycket som helst. Här går tiden fortare än på vanliga platser.

Igår gick vi dit med ett gäng ungar och när vi lekte som bäst hör vi ett tjut, den första grabben har snubblat och satt sig i vattnet där det är uppdämt. Det har gått ungefär en kvart och vi säger att det bara är vatten, det torkar vi när vi kommer till fritids. Snart har vi två badare till, och badare nummer ett har fortsatt att tappa balansen ytterligare ett par gånger, det verkar vara hans grej. Sommaren är bara för skön. 

     

bilbingo längs europavägen

Med E6/E22 morrande utanför skolans område kan man tycka att det är synd om oss. För några år sedan byggdes en "gabion", en nätmur fylld av sten, som är snygg faktiskt. Den plockar säkert bort en hel del ljud men absolut inte allt, besökare brukar förundras över att det låter mycket från vägen. Vi som jobbar här är dock vana vid ljudmattan som trafiken skapar. 

För att vända något negativt till positivt behöver man tänka om lite, det har min jobbarkompis gjort. 

-Vi spelar bilbingo sa han inför ett lov för några år sedan. Sagt och gjort, vi roddade ihop bilder och tomma brickor. De fick klistra på bilarna var de ville så fick alla en unik bingobricka med sexton olika fordon. Det var tankbil, husvagn, motorcykel, personbilar med olika färger, husbil och några till. Svårast  på ursprungsbrickan var nog postbilen och polisbilen, dessa är borttagna nu. 

Det är ett par kilometer att promenera för att komma runt på andra sidan och få en bra plats med juste utsikt över åsens norra sluttning. Väl framme börjar spelet med stoj, pekande och vilda försök att få alla lastbilar att tuta på oss. Efter nån kvart när alla hittat nästan alla sina fordon bryter vi för fika, fritidsbakad kanelbulle och äppeljos. Strax leker barnen i dungen intill. Personalen står kvar med kaffet i handen och kollar på korna i hagen, ett femtiotal vita stora kor med tillhörande kalvar och en stooor tjur. Plötsligt drar alla djur snabbt mot hagens ena sida, där ungarna är såklart. De försöker mata korna med gräs från utsidan. När jag kommer dit har de mycket att berätta, bland annat att korna verkar suga upp vattnet ur karet när de dricker, att tjuren är jättestor och ser annorlunda ut mellan benen och att kalvarna kan slicka sig själva in i näsborrarna.

Vi får kanske prova på kobingo i framtiden.

Sist ser man motorvägen till vänster. Hos oss får man gå till sidan ibland för att en traktor måste komma fram, inget konstigt med det. 

smaktävling

Idag hade vi smaktävling. För några år sedan blev jobbarkompisen inspirerad av ett barnprogram och nu har vi kört det som en favorit i repris på somrarna. Presentationen var på morgonen och sedan satte vi upp anmälningslappen. Efter mellis var det tid för de modiga. Vi hade då gjort en drink med sju olika ingredienser som vi körde i mixern. Utmaningen var att se hur många smaker som de kunde lista ut genom att smaka, lukta och titta på shaken. Det var femton anmälda och vi delade upp dem i nästan jämna par. Tiden startade och ungarna var mycket koncentrerade när de testade. Efteråt kunde vi se att tre lag hade tre rätt och de andra hade två eller ett.
Blandningen bestod av fil, kaviar, kakao, jordgubbssylt, rödbetor, kanel och skinka. Vi som gjorde den provade den, hade du varit modig nog att smaka?

Personal Persson i sitt esse.

Närbild på geggan innan vi mixar det till en ljusröd röra.

anställningsintervju

Imorgon är det intervju, ska jag hitta min nya förtrogne? Av nitton sökande var endast en utbildad fritidspedagog, för sorgligt, nu är ju inte ens detta nån garanti för att gnistor ska flyga och fyrverkeri uppstå. Alltså ska jag vara lite detektiv och ställa några frågor som jag har riggat till det tilltänkta offret.
En fråga lyder ~Vi är ute varje dag på fritidshemmet, mestadels på skolgården. Vad tror du att dina uppgifter kan vara då? En annan är ~Vilka är dina styrkor? Sen har jag om konflikter med barn, personal och föräldrar som kan uppstå.
Vi behöver veta hur den sökande antas uppträda i vissa situationer. Vi vill också veta om den nya kan komplettera och/eller utveckla personalgruppens kompetens. Det är synd att vi inte kan välja och vraka bland sökande men så är det, bara att gilla läget. Det ska hur som helst bli spännande och läser hon denna bloggen så kan hon ju öva in ett par bra svar innan hon kommer.

Resultatet
Det gick ju bra, sökanden fick jobbet. En hård tillvaro med mig under ett år, ett tidsbegränsat straff i alla fall. Välkommen till oss, hoppas du blir nöjd med ditt val.

vattenkrig

Idag var det så dax för årets blötaste dag. Vi hoppas som vanligt att det ska vara torrt och soligt. I flera dagar har barnen pratat om den mytomspunna drabbningen. De diskuterar storlek på vattenpistoler, taktik och väder. Ungarna från förskoleklassen upplever detta som okänt territorium, lite skräckblandad förtjusning. De har ju sprutat vatten på varandra tidigare men aldrig så här mycket och så här många samtidigt. Vi har de senaste åren haft detta slag i början på sommarlovet innan barnen försvinner på semester.

Efter lunch samlas vi och delar upp alla i två lag, på skolgården finns två baser där de kan fylla på vatten, en för de blå och en för de röda. De målas i ansiktet med sin färg och sedan byter de om till badkläder. Personalen har förberett slagfältet på skolgården. Vi samlas vid vattentankarna och stämningen ökar i takt med att starten närmar sig. På given signal störtar lagen mot varandra och tjut, skratt och hojtningar hörs vida omkring. Vattnet är kallt men det bryr sig ingen om, det gäller att springa snabbt och hålla igång.

Nästan alla vill vara med och de som valt att avstå sitter under ett tak och tittar nyfiket på. 

Vad barnen inte vet är att personalen planerat lite bråk, en stund in i leken får barnen utökat utrymme. När de nu springer runt om idrottshallen får de en riktigt överraskning för där står en personal med brandslangen och hon tvekar inte att använda den. Barnen är modiga och går till full attack men då blir de också mycket blöta. På gaveln till idrottshallen uppe på brandtrappan står jag och en till med vatten i spänner och plastpåsar, dessa kastar vi till barnens stora förvåning ner på dem som springer förbi. En pojke tar sig upp på trappan och sprutar på oss genom gallret, hämnden blir stor och blöt. 

Nu springer vi ner på skolgården och deltar i buset, då känns det plötsligt som om det är alla mot personalen, ja ja, ingen skräll direkt ;-)

Det är hårt arbete så efterhand mattas kriget av och vi sitter i solen för att torka, somliga har redan bytt om medan andra vill bada i vår lilla bassäng. 

De regler vi behövt är att vid påfyllningsstationerna får ingen spruta på nån och om man tar sig till "BO" under det utskjutande gympataket får man också vara ifred. 

Vi hade kul idag och jag blev precis så genomvåt som jag hade tänkt mig.

legoblandning

Mycket kan man diskutera, genus är ett ämne som alltid är aktuellt. Nu byter jag avdelning och då blir det några ändringar som kommer på köpet. En ändring är till exempel att det rosa legot dimper rakt ner i det andra legot. Mina jobbkompisar hade inga invändningar så plums bara. Dagen därpå hittar vi nya konstruktioner gjorda av både killar och tjejer tillsammans. Hoppas detta fortsätter fungera och att vi får se roliga skapelser framöver i vår bygghörna. Undrar om det är många fritids som har legot delat som vi hade tills nyss? 

skolavslutningens baksida

Är ganska missnöjd och ganska nöjd idag. I måndags hade vi 30 barn som skulle komma på till fritids efter skolavslutningen, igår 19 och idag blev det bara sex stycken varav två gick hem efter nån timme. Visst unnar vi barnen att de ska få vara med sina nära och kära en dag som denna men kunde föräldrarna inte räknat ut att de skulle vara lediga några dagar tidigare? Kökspersonalen blev ställd när vi meddelade dem. Fritidspersonalen får vackert stanna kvar på skolan när resten av kollegorna susar iväg på restaurang, så visar det sig att vi inte ens behövs på skolan...grrrr. Fast ingen har frågat om vi ville eller kunde hänga med i alla fall. Det är väl något som vår nya rektor kan ta tag i när hon börjar, kanske.
Nå för att rädda situationen något så kan vi ju se det som ett gratistillfälle att städa avdelningarna, jättekul. Summa summarum, vi fick faktiskt gjort otroligt mycket och barnen hjälpte gärna till med diskning, möblering, sömnad och rensning. Jag har tagit upp detta tidigare i klämdagar och nu känner vi att vi får ta tag i barnens schema ännu tuffare nästa gång vi har specialdagar på fritids.
Nu är det sommarlov och imorgon kommer säkert alla barnen tillbaka så vi kan ha superfritids med långa härliga dagar!

matematik på fritids

 

Ovan ser vi några högar med sorterade och räknade stenar, historien bakom dessa är följande.

Under taket vid gympasalen står tre tjejer och sjunger sånger de tränar på i kyrkans kör. De sjunger fint, de kan alla texter och melodier utantill. De är strategiskt placerade så många av barnen på fritids måste passera dem där de står. På väggen bakom sig har de satt upp några lappar som de skrivit på. Det står att om man gillar sången kan man betala som tack. Betalningen är såklart stenar (hårdvaluta), inget givet belopp utan många om man gillar sången mycket och färre annars. 

När jag kommer förbi en stund senare vill flickorna visa mig hur mycket de "tjänat" på sjungandet. Det är verkligen många stenar och jag kan inte låta bli att fråga hur många det är. Alla tre säger att det kan man ju inte räkna för det är ju jättemånga! Då visar jag att om man lägger dem i tio-högar kanske det går att se, för tio stycken räknar man väl i ett nafs. Snart har vi räknat många högar med tio stenar i varje, då undrar jag vad som händer om vi sätter samman tio högar till en stor. Det blir hundra stenar då svarar de. Vi får ihop flera hundra-högar lätt så vi räknar vidare, till sist har vi många högar med hundra stenar i. Då säger en av flickorna att vi kan se om det finns tio högar för då kan man slå ihop dem till en tusen-hög. Vi räknar högt och kommer till tio och föser ihop dem. Nu kan man lätt räkna ut att det finns 1600 stenar totalt. Vi blir alla förvånade att vi kunde räkna så långt och att de tjänat sååå mycket sten. 

Under tiden vi höll på konstaterade de att storleken varierade mycket, en hög kunde innehålla hundra stycken fast den var mindre än de andra. Det kan vi se på bilden som visar tre hundringar och en tusing.

sopandet fortsätter med nya tag

För ungefär en vecka sen plockade vi fram två små kvastar, strax kom barnen på att de kunde fästa dem i hålet baktill på cyklarna. Vis av erfarenhet vet jag då att de inom kort går av i skaftet och säger åt dem att inte göra så mer. På natten kan jag inte riktigt somna utan kommer att tänka på att jag stoppat en ganska kreativ lek, kan jag fixa detta? Då kommer jag på att vi har de gamla borstarna kvar utan skaft, jag grunnar en stund och somnar sedan gott. Dagen efter kollar jag med vaktmästaren och vi dryftar problemet lite och kommer fram till en tanke tillsammans. Han säger att han fixar fram det som behövs under dagen, jag tackar verkligen honom för hans stöd.

Efter samlingen pratar jag med några av barnen om vi kan göra en ritning på en sopmaskin till cyklarna och de är såklart med på noterna. Vi snackar om vad vi har att bygga med och en ritning tas fram.

Med ritningen i handen plockar vi fram verktygen, borstarna och brädorna ute på gården. Plötsligt är det mer än tio barn som vill vara med. Vi hjälps åt att borra, skruva, mäta och såga och till sist är vi klara. Sopborstarna följer nu fint efter våra trehjulingar och kan lätt flyttas mellan olika cyklar.

full vecka

En del extra denna veckan blir det. Hur kan det komma sig att det alltid ska klumpa ihop sig och bli många grejor på kort tid?

Måndag stängning, lämnar bygget 18.40, tisdag tar en extra timme på morgonen, Apt på kvällen med äventyrspedagogik i skogen, lååång dag 7.00-20.00, förbereder inför nästa dags möte efter halv nio på kvällen, onsdag åka iväg och planera sommarlovets sammanslagning med andra fritids (missar den vanliga planeringen), torsdag vanlig dag med öppning och inget annat (än så länge), fredag två extra timmar på morgonen i förskoleklassen med idrott. 

Under veckan har jag även fått äran att besvara intressanta frågor från en högskolestudent om specialpedagogik på fritids, det fick bli kvällens jobb. Hoppas han blir någorlunda nöjd ;)

Idag när jag kom hem och kollade mejlen på paddan så var det ett brev från antagning.se som uppmanade mig att gå in på sidan för att se besked om kursen jag sökt. Efter att ha fibblat med lösenordet ett par gånger lyckades jag till slut få veta att jag är antagen till Idrott och hälsa 15 hp + Bild 15 hp för fritidspedagoger på högskolan Väst. Detta ska bli så rackarns roligt, jag ser verkligen fram emot detta jättemycket. 

Förresten så frågade en pojke mig idag -Hur gammal är du Johan? Ärlig som jag är svarade jag -44 år fyllde jag i onsdags. -Va? utbrast han, du ser ju bara ut som tjugo eller så. Det ni !!!

musik och andra språk

Vid legolådan sitter några barn och bygger, en av killarna nynnar lite för sig själv. Jag närmar mig för att höra vad han sjunger och då hör jag... -I'm sixty and I know it....
Plötsligt frågar en av de andra vad han säger och då svarar han glatt att det är engelska och att han vet vad det betyder. -Det betyder, jag är snygg och jag vet om det.
Klart man kan va snygg när man är sextio bast med tänker jag.

kläm- och studiedagar på fritids

Idag kollade jag, som vanligt, facebookgruppen Fritidspedagogik.se som drivs av Andréas Nyberg. I ett inlägg idag tar Åsa Anevik upp frågan om att föräldrar inte hör av sig om schemaändringar under klämdagar eller när skolan har studiedag och fritids har verksamhet hela dagen. Hon påpekar att hon ringt hem till dem för att kolla så barnet är tryggt. Då svarar föräldrarna att de glömt höra av sig. Detta är inget nytt problem men eftersom antalet barn på våra fritidshem har ökat i kvadrat så har även detta bekymmer ökat.

Starka känslor väcks hos oss som jobbar på fritidshemmen, vi vill inte att varken vi eller vår verksamhet ska bli negligerad av våra föräldrar. Efter fyra timmar på FB har det kommit upp i över 70 inlägg, kommentarerna visar att vi verkligen försöker få ut informationen om hur viktigt vi tycker det är. Alla medel används, e-post, telefon, sms, samtal, lappar hem, skyltar i kapprummen/dörrar och allt detta flera ggr i god tid innan aktuellt datum. Ändå är bortfallet ibland så stort som 100%, pedagoger förbereder frukost till 12 barn och sedan dyker första barnet upp 09.20!

Flera kommentarer trycker på all den tid vi lägger på att söka information om uteblivna barn och det är verkligen en viktig poäng, det är ju de andra barnens tid som går åt. Vi har även slöseriet med matbeställningar och kökspersonal. Planeringen för dessa dagar skulle se annorlunda ut om rätt antal barn fanns på listorna, det är skillnad på 35 barn och 17,5 barn.

Några har använt rektor som då skickat brev till alla hemmen, detta tror jag kan ha effekt och när den effekten ebbar ut får väl rektor påminna igen och igen... 

På vårt fritids använder vi flera av ovanstående metoder och tycker nog att vi får in tider men väldigt sent, ofta bara några dagar innan. Vi lägger ner ganska mycket tid på att försöka få in tiderna och det hade varit skönt om det gick enklare.

Jag tycker att det inte är för mycket att kräva vanlig hyfs av våra föräldrar i denna fråga. Vi kan hjälpas åt i våra nätverk och tipsa varandra om hur vi kan försöka hålla detta i schack framöver. 

Även om jag lyfter detta problem ska ni föräldrar som hanterar detta rätt inte tro att ni är glömda, det är ni som är kanonbra ;) 

gåvan från föräldraföreningen

Lådor är nu inköpta, jobbarkompisarna spenderade lååång tid på IKEA, tack för att jag slapp. Vi har inrättat ett system som bör hålla ordning på grejorna. efter mellis idag fick barnen prova de nya rullorna för första gången. Vi fick leta upp hjälmar för de vi hade räckte inte, de bör ha sina egna hjälmar med för de passar alltid bättre. Så kul att se dem när de kör för första gången eller när de äldre hjälper de yngre. Dessutom blev det go respons från föräldrarna när de kom och såg aktiviteten. Vi har talat om för barnen att det är deras mammor och pappor genom föräldraföreningen som gjort detta möjligt, då blir de stolta.

På bilden nedan kan man se våra lådor, på dem står det en bokstav och storlek t ex "A 33-36". I lådan ligger ett par inlines med samma bokstav som på lådan och en uppsättning skydd. Vi vill att en personal är inblandad i utlämnandet av lådorna, inte fritt röj för barnen alltså.

Jag är säker på att detta kommer att bli superbra och att våra barn kommer att ha bäst motorik, balans och kondition av alla barn i hela Sverige.

fritidshemmens dag

Då var det firat, stor uppslutning tackar vi för. Vi hade åtta uppdrag som vi roddat ihop, bollkastning, vattenförflyttning med trehjuling, pussel på tid och samarbetsbana, balans och några till. Lika många grupper, ca tio barn i varje grupp. De sju grupper som inte utförde uppdraget fick gissa om den åttonde gruppen skulle klara det eller ej. Vi fick grillad korv och avslutade med glasstrut från vår snälla kökspersonal. Efter tre timmar var hela kalaset klart, vi hann dock med lekpaus under tiden. Vädrets makter var med oss idag, på förmiddagen regnade det men vid halv ett slutade det och till sist blev det soligt som sig bör på fritidshemmets dag.
Dessa dagar passar nästan alla barnen, men glöm inte våra yngel som inte gillar när vi bryter våra dagliga rutiner.

morgonfritids

Jag upphör aldrig att bli förvånad, på morgonen borde väl de flesta vara lite trötta och tillbakadragna. Men näää inte då, ofta ska de smyga på mig och skrämmas (lyckas inte ofta nuförtiden). Jag försöker hålla ner farten på fritidshemmet tills efter frukosten intagits, sedan blir det lek i en halvtimme tills vi går ut på en "rast" innan skolan börjar för dagen. Denna tiden delar ungarna upp sig i rummen och börjar dagen med diverse spel, bygg och annat. Till och med balansen tränas ibland.

klipp och klistra

Vi satt och kollade bilder på nätet häromdagen, jag och några barn, ni vet sådana som barnen gillar att fylla med färg. På vårt fritidshem får man inte fylla i hela A4 ark med tuschpennor utan det är färgpennor som gäller. Barnen får förstå att det helt enkelt är billigast så. Vill de måla eget får de gärna tuscha på. Nå i alla fall, när vi satt där började någon prata om klippfigurer. Vi kollade och hittade en gubbe som förekommer i ett dataspel, den såg ganska enkel ut så den skrev vi ut och förstorade till rimlig storlek.

När de ska sätta igång upptäcker vi att det inte alls är så lätt och eftersom jag gjort dem får jag hjälpa flera barn med detta pyssel. Schyssta kollegor eller hur? Det klipps, limmas och tejpas. En grabb tar hem bitarna  och dagen efter har föräldrarna skickat med delarna till mig för montering. Jag tror jag kommer att tänka mig för både en och två ggr innan skrivaren får detta jobbet igen.

Bilden visar en creeper från spelet minecraft.

Ooops, det blev mer iaf...

"nytt" jobb och inskolning

Idag var det dags för inskolning av hälften av höstens nya förmågor, då ska jag skifta avdelning och det innebär att nu när de nya kommer så får jag byta för några dagar redan nu. Det blir en försmak av jobbet på min nya avdelning. Lite rörigt blev det allt med helt andra barn och deras tider, nu var ju en ordinarie kvar så det var aldrig nån större fara för totalt vims. Från 13.00 till hämtning var de nya hos oss idag och de hann visa många känslor, lite gråt och mycket glädje. Klart att man saknar sina föräldrar när man hamnar på ett nytt ställe, även om man varit där nån gång innan. Glädje över att förväntningar uppfylldes och att få återse gamla vänner från förskolan. När till sist deras mammor eller pappor kom blev det kramkalas, då fick vi även möjlighet att småprata med föräldrarna lite och stämma träff för inskolningssamtalet som vi samkör med f-klassens lärare. Nu när jag sitter här hemma summerar jag en fin dag men nu är jag trött. Kollar hockey, Sverige-Vitryssland, och ska snart knoppa in.

äldre telefon

Idag, i skogen, kommer en grabb glatt fram till mig med något vid örat. -Hallå hallå, Johan det ringer. Sedan  visar han stolt upp sin stenåldersmobil.

(jag tänker) Inga knappar, då är det nog en smartphone, en av de första modellerna. Undrar om den tål stötar och fukt?

bygglek

Som alla fritidshem i landet har även vi mycket konstruktionsmaterial som barnen kan greja med. Med detta  kan de skapa utifrån ritningar eller fantasi, stort eller smått. Jag gillar att sitta ner och bygga med tre fyra barn. Det blir goa stunder med småprat om det ena och det andra. Är vi flera brukar vi bygga tillsammans på  stora projekt, t ex riddarborgar, piratskepp eller långa kulbanor. Det kan ibland ta flera dagar innan det blir klart.
På bilderna här kan ni se systemet som heter jovo och vi har bland annat byggt efter de bilder som kommer med förpackningarna. Under åren har vi gjort väldigt många byggen av just denna sortens plattor. Som ni ser hanterar man både färger, mönster och former i 2-D och 3-D.

gåva från föräldraföreningen

Oh yes! Föräldraföreningen har beslutat att sponsra fritidshemmets verksamhet och vi fick välja vad vi ville ha. Efter mycket rådbråkande av våra skallar kom vi fram till att en upprustning av vårt inlineslager vore bra. Eftersom intresset alltid är stort varje vår att lära sig åka. Dessutom spelar vi bandy med hjul på fötterna när barnen blivit duktiga.
Nu visar det sig att vi får 20 par med tillhörande skydd. Detta blir verkligen hur bra som helst. Dessa kan vi såklart även ha på skoltid och köra gympa med inlines.

kulmålning

Denna veckan har barna haft möjlighet att göra en kulmålning om de haft lust. Jag tror nog att ungefär hälften har provat att göra minst en. Jag tar sen halva och sätter på fritids vägg och den andra halvan får de ta med hem, klistrad på ett färgat papper som ram. Då blir det tjusigt både i hemmen och på fritids. Win-win!

För att göra detta har vi tagit locket från en kopieringspapperslåda, två kulor och akrylfärg. Barnen får välja tre olika färger som vi duttar ut på ritpappret som har namnats på baksidan. Lägg i kulorna och rulla på.

Så här tjusigt fick det bli på vår vägg, man kan inte se riktigt alla men några iaf :)

värme och skolgård

Äntligen kom det lite värme, vi har pratat om våren ett bra tag men idag kunde vi uppleva den också. När ungarna frågade om de måste ha jacka på sig (som varje dag de senaste veckorna) kunde vi säga - Nä det behöver du inte.
Förra veckan var det torrt nog att fylla i de vita strecken på gården som bildar olika spelrutor. Jag tycker inte om sprayburkarna med den vita färgen för de krånglar och täpper till varje gång, men till sist blev det bra.
Som varje år ska sexåringarna lära sig att spela olika spel på skolgården, hetast är King-Out. De stora barnen på skolan kan spela med sådan fart att de yngsta hissnar. De vill lära sig och spelar på egna rutor för att bli bättre, vi är med och stöttar dem och inviger dem i spelets hemligheter. Snart kan de vara med i matchen med resten av skolbarnen.

nu blev det svårt

Då och då delar livet ut en käftsmäll, denna veckan fick vår familj ta en. En nära familjemedlem gick hastigt bort. Att gå till jobbet kan bli problematiskt i dessa situationer, man har sorg att bearbeta, minnen att hantera och känslor att sortera. När vi jobbar med människor som är barn bygger det mesta på glädje och skoj, nu blir det svårt att vara genuin hela tiden. Det blir svårt att hantera verkligheten när känslor av saknad och sorg plötsligt kommer samtidigt som man ska hjälpa ett barn med något eller hålla i en gruppaktivitet.
Hade det varit lättare på gummifabriken som jag jobbade på för länge sedan?
Ja, kanske...
Fast när jag tänker efter så tror jag att barnen och mina goa jobbarkompisar gör att dagarna blir mycket drägligare än om jag stått vid en valsmaskin och skurit gummiplattor hela dagarna.

min mamma är bäst av alla

Idag ser jag att en grabb har en ny t-shirt med sin idol Messi på. Jag påpekar att jag inte sett tröjan tidigare och då svarar han att han gillar sin mamma jättemycket. Konstigt svar tyckte jag allt. Han fortsätter livligt berättande att hans mamma varit i Spanien i helgen och med sig hem hade hon med sig påsar med fotbollslaget Barcelonas logga på.
Jag informerar mamman om hennes hjältestatus när hon kommer på kvällen för att hämta sin telning.
-Jaså svarar hon, hm, när jag kom hem var det bara ungar som låg i soffan och de reste sig inte förrän de såg påsarna jag hade med mig.
Ja tänka sig vad saker och ting kan ändras fort.

inlajns

Idag snörade jag på rullorna för första gången i år. Jag tar med innebandyklubban ner på plan där några av våra och några barn från byn leker. Det var flera barn med Inlines, några utan och några med fritids cyklar. Det blev ingen innebandy för de ville leka "sol och frys", dvs en variant av kull. -Du får ta Johan, säger ungarna. Så fick det bli, tjo vad snabba de är. Tar jag en rackare blir han snart räddad av en kompis och det blir ett oändligt uppdrag. Jag sliter ett tag tills jag inte längre får luft utan kippar efter andan och ber om paus. När de väljer ny som ska ta blir det istället två som får hjälpas åt. -Vad menas? utropar jag som fick slita ensam. -Så är det för er vuxna, det ska vara lite svårare. Jag tog det som uppvärmning till min löprunda efter jobbet.
Trevlig helg

rektorns chef

Just nu gick mejlet iväg till chefens chef. I brevet finns en förfrågan om att jag får söka/delta i lärarlyftet II. Hur ska det gå?

Uppdatering, 3/4-13
Chefchefen svarade idag och det var positivt. Jag har nu skickat in ansökan på antagningen.se och nu blir det vänta och se. Det har ju visat sig att vissa kurser blir för fulla och somliga har för få sökande.

städa bort vintern

För några år sedan bytte vi organisation för våra vaktmästare och då försvann sånt material från vår skola. När de skulle ta "vår" sopmaskin fick vi sätta ner foten och stoppa dem. Varje vår rensar några arbetsmyror hela skolgården från vintergrus med maskinen. Vi fick byta framhjulet på den i höstas för det var helt utslitet.  De jobbar i flera dagar för att göra det fint på asfalten så de kan cykla och åka inlines utan att halka på gruset. De hjälps åt och puttar och puttar och puttar...
Det blir A i betyg för ordning och reda, för det är väl lika bra att vi tränar på att betygsätta de små liven, eller hur?

stranden

Vi tog oss ut till stranden igår och det fina vädret denna veckan kulminerade, vackert stilla och vårvintrigt. Sen kom vi, trettio barn och några vuxna i en av kommunens skolbussar. -Stå stilla tills bussen åkt... nu kan ni springa till lekplatsen! Fyra timmar framför oss med lek och skoj. Till middag hade vi tacofärs med oss som vi värmde över öppen eld i en stor emaljgryta, det gick hur bra som helst trots att servetterna och papptallrikarna hade en tendens att blåsa iväg av minsta vindpust för att landa på den som satt mittemot eller en bit bort. Efter lunchen gick vi ner på stranden, där fann vi att det var isflak längs vattenkanten och dessa kände barnen att de var tvungna att flytta. Vi gick upp till lekplatsen igen och där blev det trädklättring på hög nivå. De krumma vindpinade tallarna är perfekta att träna upp sin motorik och sitt mod i. När vi kom hem kände vi alla att utedagen gjort oss trötta så det fick bli en film med "Lilla Jönssonligan på kollo".
Det blev en strandbild och en isbild när en flicka kom till mig och ville visa en bit som nästan var genomskinlig - Håll upp den mot solen, bad jag henne för att kunna ta ett kort.

lekskriva

På fritids är vi extra bra på en sak tycker jag, det är att låta barnen lekskriva. När barnen nån gång behöver få något nedplitat på papper är det sällan vi personal gör det åt dem, vi tar en lärorik omväg istället. De får meddelandet skrivet av oss på ett kladdpapper för att sedan själva kopiera över texten på en egen lapp. På detta viset får de träna pennfattning, bokstavskännedom och förståelse för vikten av det skrivna ordet.
Denna gången är det en pojke som säger att han vill ta med en strumpa nästa dag för att göra en handdocka av men han misstror sitt minne. Jag säger åt honom att skriva ner det som stöd för komihåget. -Men, jag kan ju inte skriva och läsa Johan! -Klart du kan, menar jag och förklarar hur jag tänker. Han köper det och dagen efter har han med en strumpa.

snurrigt

Som på så många andra skolgårdar har även vi en snurrpåle/stolpe. Idag kommer jag dit för att se hur det går, många barn står runt den och de puttar hårt och snabbt. Barn är ju ibland lite hårdhänta mot varandra så det är med viss skepsis som jag närmar mig leken. Stående lite vid sidan observerar jag nåt strukturerat, planerat och smidigt. Det är åtta barn i åldrarna sex till nio, en av sexåringarna håller reda på vilken ordning som alla ska snurra och när det kommer in nya barn ger han dem en plats i kön utan att tveka. När ett barn tar plats på plattan börjar de andra putta med hög frekvens tills antingen att barnet trillar/hoppar av eller säger stop. Om de är på väg att hoppa flyttar de andra sig smidigt och om de säger "stop" hjälper alla runt omkring att stanna snurran supersnabbt. Denna leken är komplett, de har tillsammans hittat lösningen på alla eventuella problem i leken. Hmm, trodde jag.

När vi ska äta mellis kommer en flicka fram till mig och säger att hon inte vill ha nåt att äta. Förvånat frågar jag hur det kommer sig och då svarar hon att hon mår illa efter att ha snurrat när vi var ute. Det blir bara ett glas dricka och efter mellis lägger hon sig i soffan med oss grejande runtomkring. Hon kommer igång igen en stund senare. När hennes mamma hämtar talar jag om vad som hänt och vi tror att flickan har lärt sig nåt idag med.

lärarlyftet

Tidigare har jag enbart känt mig förorättad angående att jag måste utbilda mig vidare trots att jag har en stabil högskoleutbildning redan, och det gör jag i viss mån fortfarande. Jag vill heller inte jobba som lärare, då hade jag skaffat den utbildningen istället.
Nu ser jag att alla som är nyutbildade för att jobba på fritidshemmet är just ämneslärare dessutom. Inget säger att de kommer att gå tillbaka till den gamla varianten av fritidspedagoger igen. Redan nu har våra jobb försvunnit från hyllorna på arbetsförmedlingen. Jag pratade med en personalansvarig på en mindre privat enhet häromdagen som sade att de inte vågade anställa en fritidspedagog på deras fritidshem utan istället valde en förskollärare.

Det är sorgligt att det blev så här eftersom det känns som en stor miss från regeringens sida. Någonstans bestämdes det att fritidspedagoger inte får legitimation eftersom vi inte har något specifikt ämne att undervisa i och i samma veva bestämmer någon att det ska kallas undervisning på fritidshemmet för då passar det bättre i LGR11. Plötsligt är det ett faktum att vi inte längre är behöriga på vårt eget jobb längre!
Vårt fackliga organ skriver att vi inte kan räkna med några större förändringar inom kort utan på sin höjd en dispens för oss av den gamla skolan.

Nu börjar jag känna hur det sjunker in i mig och jag har på ett ungefär förstått konsekvenserna av detta. Jag ska jobba i mer än 20 år till, vilka blir förutsättningarna för mig om jag vill byta arbetsplats? Vilka löner blir det för oss gamla? Jag kommer att bli tvungen att förändra mig för att kunna behålla mig som jag är. En kvalitetssäkring av min utbildning. Kanske är jag en fegis som inte står på mig mot regering mfl men jag har stått emot ända tills nyss och nu har det sjunkit in...

Lärarlyftet ger mig bra förutsättningar att ge mig en stabil plats på arbetsmarknaden, jag blir en uppdaterad version, en fritidspedagog 2.0
Med lärarlyftet i till exempel "bild" känner jag att jag kan bli en bättre lärare på fritidshemmet OCH bli behörig för det jag arbetat med så länge. Nu och ett litet tag till är det nästan gratis dessutom.

Som ni märker är jag tvehågsen i frågan, liksom, "låt saker vara som de är och sluta ändra saker på grund av missförstånd" och samtidigt "vilken enorm fördel med gratis fortbildning på högskolenivå"
Just nu lutar det åt det sista uttalandet för min del.

hosta och elände

Nu har jag varit sjuk i snart en vecka, så tråkigt. Inget onödigt pratande eftersom halsen är öm efter hostandet. Jag kommer inte ihåg att jag varit så här tyst i en hel vecka nån gång. Jag mailade rektorn igår för att meddela mitt tillstånd, i rektorns svar får jag reda på att kompisgungan kommit upp och det är kö runt den. Klart man missar nåt kul när man är borta fast den är ju kvar. Imorgon tar jag mig till jobbet och det ska bli skönt. Under mina dagar hemma har jag grunnat på lärarlyftet och har kollat runt på de olika högskolorna vilka utbildningsalternativ som ges. Vi får se hur jag gör med den biten.

info från barnen

Idag ligger jag hemma i sjuksängen (i soffan framför TVn) och jag blir hemma imorgon med, synd för det är studiedag imorgon och fritids hela dan. Jag kan ändå lägga upp en post på bloggen.

Tidigare hade vi en lapp på väggen i snickis, den meddelade ett stycke viktig information. På lappen stod det ungefär, OBS! Använd ALDRIG tapetklister på träbitar, skrivet med barnahand. Nu har vi en annan lapp med tydligt budskap. På vår spik och borr-hylla är en låda inte som de andra, det har någon upptäckt och satt en lapp på den. Se bilden nedan :)

interpellation i riksdagen

Interpellation
2012/13:274 Lärande- och vistelsemiljö på Sveriges fritidshem
av Maria Stenberg (S)
till utbildningsminister Jan Björklund (FP)

Jag har saxat två uttalanden från Björklund

"Fritidshemmet är ett komplement till lågstadiets skolundervisning. Det är i regel några timmar på eftermiddagen, ibland någon timme på morgonen, som barnen är där i väntan på eller efter skolundervisningen."

Vi har många barn som är hos oss från 07.00-16.30, av denna tiden är de förskoleklass eller i skolklass mellan 8.25-12.20, det blir styvt fyra timmar där och fem och en halv timme hos oss. Det stämmer dåligt med Björklunds uttalande.

"Det är inte små barn som går på fritidshem, som i förskolan, utan relativt stora barn. Vi talar om lågstadieåldern: sju, åtta, nio år. Jag vet inte om jag tycker att 20 barn i en skolklass på lågstadiet är jättestort. Där kan man ha olika uppfattningar. Det är ganska vanligt i Sverige. Det är inte förrän det kommer upp i 30 som det är jättestort. Jag har inte bilden att 20 barn skulle vara katastrofalt i en lågstadieklass. Det är samma barn som sedan är kvar på fritis på eftermiddagen. Jag tycker inte att det låter mycket."

Björklund hoppar elegant över de yngsta barnen som är nästan till hundra procent inskrivna på fritidshemmet och det är flera av dem som är fem år när de börjar på hösten. Det verkar dessutom som om att Björklund tror att barnen sitter stilla i bänkarna på eftermiddagen med. Nä nu får Björklund sätta sig i skämshörnan en stund tycker jag.

Detta är ju taget lite ur sitt sammanhang och vill ni går det bra att läsa hela eller se debatten på webbTV här.

http://www.riksdagen.se/sv/Debatter--beslut/Interpellationsdebatter1/Debatt/?did=H010274&doctype=ip

Jag hittade debatten genom facebookgruppen, fritidspedagogik.se

mackan på mellis

Titta Johan! Kolla min macka säger killen intill mig vid mellanmålet. Han har lagt gurkor till ögon, ristat en näsa och en mun i leverpastejen. Jag skrattar till och undrar sedan hur det kommer sig att mackan ser så vresig ut. -Det fixar jag, svarar killen alert. Strax därpå drar han ett streck till i pålägget och vips har det blivit en mycket glad gubbe. Uppenbarligen var det inga djupare sorger i mackans sinne, den tänkte väl inte på sitt kommande öde.

bloggen i branchtidningen

Det var ju riktigt extra roligt att få fritidspedagogen i brevlådan denna gången. Som vanligt innehåller den många bra reportage men nu var till och med jag med. Min blogg presenterades vänligen och sån uppmärksamhet blir man såklart glad av. Jag tackar ödmjukast och hoppas att ni som just hittat hit blir nöjda och lite glada av att läsa mina betraktelser.
Dessutom hittar ni mig ytterligare en gång i detta nummer av fritidspedagogen, nämligen på sidan 33 där det står "Han fick en extra klapp". Det är boken Möjligheternas plats -Fritids som landade i min brevlåda för ett tag sen. Det kan ni läsa om här. Ja ja så kan det gå. Välkomna hit i alla fall och på återläsande.

ett kallt hjärta

Häromdagen presenterade en av töserna ett vintrigt hantverk. Det tyckte jag var fint och jag berömde hennes arbete, då gav hon mig det. Jag kunde inte ta med det hem så vi hittade en undanskymd speciell plats till det istället så det skulle hålla så länge som möjligt. Även ett kallt hjärta kan visst värma.

dåliga vinnare och dåliga förlorare

Vi har såklart dem på fritids, de som rubriken handlar om. Kaxiga vinnare och sura förlorare och ingen av dem är speciellt roliga att ha med på plan oavsett sport. Inte sällan är det samma personer som har båda egenskaperna. Idag var det bandy ute på asfalten. När jag kommer blir det lite ojämna lag men med en vuxen i varje, de i mitt lag får utdelning på alla anfall och hejar fram sig själva som riktiga hjältar och motståndarna blir stöttade av sin lärare medan jag manar mina medspelare att visa ödmjukhet. Min kollega väljer efter ett tag att ändra lagen och då medvetet göra lagen en aning ojämna åt andra hållet, någon av ungarna noterar genast detta och vi säger att de får kämpa med det laget de har, så vi sätter igång spelet. Efter några minuter tar min kollega ett snack med killarna om hur det känns att vara i de olika lagen, han upplever att han inte riktigt når fram till dem med sitt resonemang. Vi spelar ändå lite till och sedan droppar motståndarna av. Vi har misslyckats fatalt. Det känns trist men vi pratar med varandra och är överens om att vi har fått lite att jobba med, "Gör om gör rätt".
När vi spelar olika lagspel har vi som mål att barnens mål är att ha roligt och att vinsten kommer i andra hand. Vi är oftast med på eller bredvid planen för att stötta dem i detta och bäst är det när de löser sånt här själv vilket är målet. Matchspel är ungefär som en rollek, alla deltagarna måste vara med på reglerna för att det ska fungera och en sån regel är att lagen ska vara någorlunda jämna. Detta får bli ett diskussionsämne på en samling, det brukar vara ett bra forum.

målarverkstad

Har jobbat  första dagen detta lovet, varit ledig måndag och tisdag för att vi hälsade på vår store son i Linköping där han går på högskolan. Det är härligt att få träffa honom lite då och då.

Imorgon ska jag ha målarverkstad med barnen och flera bord är uppdukade med färg och penslar. Jag har gjort några förslag på olika tekniker som de kan använda om de vill. Några av dem hittade jag på bloggen Skapligt enkelt, här finns det en hel del inspiration att hämta för den som vill. Det kommer att blir roligt och kreativt imorgon och jag fattar att ni är avundsjuka för att ni inte får vara med.

Lägger till tre bilder på vårblommor, ministaffli och vikmålning som våra barn gjort idag. Dessutom blev det en akrylbild med blandade färger.